Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Heidi Avellan

Heidi Avellan: SD vill förändra. Lita på det.

Valet handlar inte om Sverigedemokraterna. Valet handlar om Sverige, om hundraårig demokrati – och vad som sker med den. Förändring?

Vilket Sverige?Bild: Johan Nilsson/TT
Det är dags att borsta av kostymen. Hänga fram finklänningen. Putsa skorna. Eller vad det nu är som känns rätt och viktigt dagen före dagen. Högtidligt är det. Och lite extra festligt just detta år då Sverige börjar fira demokratins hundraårsjubileum:
Den 17 december 1918 röstade riksdagens förstakammare för rösträtt också för kvinnor och i andrakammarvalet 1921 röstade svenskorna för första gången.
Men demokratin är inte ett tillstånd, en gång för alla uppnått.
Demokratin ska inte uppfattas som att flertalet bestämmer. Demokrati innebär också ett skydd för minoriteterna mot detta ”flertalets diktatur”. Demokrati kräver öppen debatt och fria medier som granskar makten. Demokrati omfattar inkludering, tolerans och pluralism.
Inte den starkes rätt. Inte vi och dom.
Något att fundera över nu när ett populistiskt och nationalistiskt parti som kallar sig socialkonservativt kan bli riktigt stort. Nu lever den liberala samhällsmodellen farligt.
Företrädare för Sverigedemokraterna har de senaste dagarna avslöjats med att skämta vedervärdigt om Anne Frank, hoppas att politiker ska lemlästas i terrordåd och kalla invandrare råttor. Apropå vi och dom.
Högerpopulistiska och främlingsfientliga sidor som dominerar det politiska samtalet på Facebook kan kopplas till SD:s kommunikationsavdelning (DN 2/9). Apropå debatt.
Företrädare för partiet menar att ”en bra svensk journalist är en död journalist”. Ordförande Jimmie Åkesson säger i direktsändning att han vill lägga ner P3 – som han kallar ”politisk motståndare”, på rena trumpiskan. Kent Ekeroth, tidigare rättspolitisk talesperson, har vid upprepade tillfällen uttryckt en önskan att tysta medierna. Apropå fri press.
SD vill ses som ett mittenparti. Inte för att det står i mitten – det har sin ekonomiska politik till vänster och värderingarna långt till höger – utan för att det är i mitten som de många väljarna finns. Rösterna.
På valaffischerna står välkammade partister i lammullströja intill texten ”SD2018”. Menlöst och helt oförargligt. Folkhemmet vill SD sno: Hade Per Albin varit Sverigedemokrat idag? frågar sig Åkesson i boken Det moderna folkhemmet och svarar ”det är min bestämda övertygelse”. Men misstolkar; Per Albin Hanssons folkhem var en kamp mot materiellt armod, inte en diskussion om samer kan vara svenskar. Lägg till försöken att brunkleta S med valfilmen Ett folk, ett parti om rashygien och nazisympatier i ett oblygt försök att föra tankarna från SD:s bruna rötter.
Allt medan partiets städgubbar har fullt sjå med att sopa ut avslöjad antisemitism, rasism, sexism och brottslighet, i nolltoleransens namn.
Bakom fasaden finns krafter som vill förändra på riktigt. Som i en intern debatt om restriktivare flyktingpolitik 2015 då partisekreterare Richard Jomshof skrev så här på Facebook:
”För att verkligen kunna påverka politiken i rätt riktning måste vi fortsätta växa, för att därigenom kunna tvinga fram en förändring. För att det ska vara möjligt måste vi fortsätta med att locka över nya väljare till oss. Eftersom Sverige inte är Ungern, eftersom vi inte sitter i regeringsställning (än) och eftersom media i Sverige inte fungerar som media i Ungern, är vi tvungna att anpassa oss till den verklighet som råder här. Det innebär inte minst att vi måste anpassa vår retorik efter det rådande läget.”
Tala fint. Nu. Förändra. Sedan.
Populister påstår att invandringen knäcker Sverige, välfärden rämnar, polisen sträcker vapen, sharialag tar över. Syftet är att skada tilltron till beslutsfattare, myndigheter och medier. Veckorna före valet har en rad utländska journalister hört av sig till mig för att tala om valet, men sedan bara fokuserat på SD – utifrån det där narrativet om näsbrännan som nu väntar världssamvetet Sverige.
Men det finns också andra bilder. Uppskattande. I DN har författaren Carsten Jensen berättat om sitt Danmark där "den politiska inkorrektheten segrat" och han avslutar med uppmaningen till oss att inte förråas:
”Som få länder i den västliga världen har ni förmått skapa respekt för ert land inte genom att vända världen ryggen, utan genom att öppna er för den och omfamna den. Varje gång ni gör Sverige större gör ni också världen större. Anslut er inte till oss andra. Bli inte en småskuren nation i en värld av småskurna nationer."
Bristande framtidstro och sociala medier som underblåser motsättningar och skadar tilliten till vårt samhällsskick urholkar demokratin. Vi har högst två mandatperioder på oss att förhindra det, förutspår professor Per Ödling vid Lunds universitet (Sydsvenskan 30/7):
"Sedan blir det ungefär som i Polen eller Ungern."
Hans prognosmodell har prickat in såväl brexit som valet av Donald Trump – och förutspår att demokratin snart kan nedmonteras i Sverige.
Den offentliga makten utövas under lagarna, ja, men den som har makten kan också ändra grundlagarna. Allt som behövs är ett riksdagsbeslut med enkel majoritet, och så ett till, med ett val emellan.
I USA tog anhängarna Trump på allvar, men inte på ordet. Andra gjorde tvärtom. Risken finns att det är på samma sätt med SD – anhängarna tar partiet på allvar, andra fastnar vid de udda orden.
Sverigedemokraterna vill förändra Sverige. Varför skulle vi inte tro på det? Ta det på allvar? Den som röstar på SD för att ge etablissemanget en näsknäpp tar en risk. Det är lätt att inbilla sig att det alltid finns någon som ställer allt till rätta ifall det går på tok. In Sweden we have a model, liksom.
Men en röst på förändring är en röst just på förändring. Ett annat Sverige.
Det här en opinionstext från ledarredaktionen. Tidningens politiska hållning är oberoende liberal.
Gå till toppen