Camilla Andersson från Helsingborg var på strandpromenad ihop med sin mamma Mona Andersson när hon upptäckte tumlarkalven i strandkanten vid Råå vallar.
– Den ser ut som en liten delfin, har den där fenan på ryggen, berättade Camilla Andersson från fyndplatsen.
HD och Sydsvenskan skickar bilden vidare till Johanna Stedt, marinbiologen från Höganäs som nyligen påbörjat sina doktorandstudier om hoten mot valarten tumlare.
– Definitivt tumlare, svarar hon.
Idag vet man att de lätt fastnar i stormaskiga fiskenät. Men även trafik från fartyg och fiskebåtar påverkar, liksom havsbaserat buller från mänskliga aktiviteter, minskad mängd fisk i havet, miljögifter och klimatförändringar.
Johanna Stedt är inte förvånad över fyndet.
– Det är relativt vanligt, jag får ganska många rapporter årligen av folk som hittat ilandflutna tumlare längs kusten. Mellan 10 och 20 sådana fall om året brukar jag ha, vi har ganska gott om tumlare i våra vatten nu.
Mest hotad är tumlarpopulationen i Östersjön. Där finns bara mellan cirka 450 och 500 individer kvar. Populationerna längs den svenska västkusten och danska vatten är betydligt fler. Kanske simmar runt 20 000 individer längs Sveriges västkust, bedömer Johanna Stedt.
Camilla och Mona Anderssons fynd mätte 75–80 centimeter
– Då är det här antagligen en kalv från i början av sommaren.
Enligt Johanna Stedt är spridningen stor i ålder på de tumlare som flyter iland.
– Det är inte många av de som flyter iland som har dött av hög ålder. De blir ungefär 12 år i det vilda. Utan de allra flesta har dött av att de har fastnat i ett fiskenät, ett stormaskigt garn, och sedan drunknat.
Tumlare kommunicerar med hjälp av klickljud och orienterar sig med ett slags inbyggt ekolod, så kallat biosonar. Ekolodssignaler och ljudföroreningar från båtar kan störa valarna så att de tappar orienteringen och kommer bort ifrån varandra. Det lyftes fram som den troliga förklaringen till att en tumlare förirrat sig in i hamnen i Viken i somras.
Samtliga tumlarfynd som görs ska anmälas Naturhistoriska riksmuseet.