Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kolumnen

Ingrid Runsten: ”Men hallå alliansen, något har hänt i Helsingborg.”

Peter Danielsson (M)Bild: Johan Nilsson/TT
Kommunvalet i Helsingborg skulle avgöra frågan om Landborgsgaraget. Efter valet finns fortfarande en majoritet för bygget i fullmäktige. Om nu inte något parti tänker om.
Kanske var det ändå annat som var viktigare för helsingborgarna, de nära frågor som brukar avgöra i kommunval: skolan, äldrevården, känslan av trygghet i vardagen. Sådant som kräver både samarbete och tillit.
I så fall är valresultatet förvirrande. För det parti som minst av alla står för tillit och samarbete har ökat mest. I Helsingborg fick Sverigedemokraterna tre nya mandat. Det gör dem till det tredje största partiet efter Socialdemokraterna och Moderaterna.
Förlorarna är MP som miste tre mandat.
Kommunstyrelsens ordförande Peter Danielsson (M), vill fortsätta leda kommunen i spetsen för alliansen. Det skulle i så fall bli ett ganska svagt minoritetsstyre.
Peter Danielssons argument är att det gick bra för alliansen att styra i minoritet under åren 2010-2014. Men det finns en stor skillnad mellan då och nu. Då hade SD 10,5 procent av rösterna, nu har SD 20,2 procent.
Men hallå alliansen, något har hänt i Helsingborg. Det är nu blocken ska skrotas. Och det handlar långt ifrån bara om matematik utan också om värderingar. M, KD, L, C, S, MP, kan alla medverka till att stärka ett styre kring den politiska mitten. M plus S kan visst gå an.
Det är dags att på allvar gå över blockgränsen. Det går bra i andra svenska kommuner och det skulle gå bra i Helsingborg också. I kommunerna är de traditionella höger- och vänsterblocken ännu mer omoderna än på riksplanet.
Det finns farhågor för att ett brett blocköverskridande styre skulle sudda ut olikheterna i politiken. Och visst finns det fortfarande skillnader på höger- och vänsterskalan. I Helsingborg speciellt i synen på privata alternativ inom välfärden.
Men det finns också andra motsättningar som växt sig starkare: mellan öppenhet och inskränkthet. Mot tron på individens rätt och möjligheter står SD:s fixering vid ett diffust ”vi och de andra.”
Låt oss titta på en del av vad SD står för i Helsingborg: SD vill genom återvändarcenter få utlandsfödda Helsingborgare att lämna landet, de vill införa tiggeriförbud och de vill ha fler bilar i city – förutom Landborgsgaraget vill SD att det ska vara gratis att parkera i centrum under helgerna.
I de andra två större städerna i nordvästra Skåne, Ängelholm och Landskrona, finns tydligare valresultat som bör vara enklare att hantera. I Ängelholm gick M kraftigt framåt och S kraftigt bakåt. I Landskrona stärkte Liberalerna med Torkild Strandberg i spetsen ytterligare sin ställning.
Men i Nordvästskåne finns nu fem mindre kommuner där SD har nått över 30 procent.
Trots fyra år av tomma SD-stolar och rasistiska utspel av flera lokala SD-politiker och kandidater tycker alltså nästan var tredje invånare i Bjuv, Åstorp, Örkelljunga, Klippan och Perstorp att SD är det bästa alternativet. I Örkelljunga, Klippan och Svalöv är de nu största parti.
Att känna sorg och besvikelse räcker inte långt. Det är inget övriga partiers politiker kan nöja sig med. De måste ut och träffa människor och ställa frågan varför? Vad är det i vardagen som politiken måste ha bättre svar och bättre lösningar på?
De måste också förklara att det inte är på grund av SD:s väljare som man inte vill samarbeta med SD. Det är på grund av SD:s politik.
Stärk istället mitten i den lokala politiken. Det är pragmatiskt, men bara till en viss del. Där finns också värderingar som helt enkelt inte är förhandlingsbara.
Gå till toppen