Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Briljant idioti och stökiga låtar

Sumac:
Love in shadow

Aaron Turner overdrive.Bild: Willowtip
Hur svår behöver musik vara för att inte framstå som inställsam? De flesta som sysslar med mer extrema former av metal anser sig nog vara ganska kompromisslösa i sitt rytande, kulsprutesmattrande, svartsynta artisteri. Må så vara, om du jämför ett band som Abysmal Torment – vars nya splatterfest "The misanthrope" är den mest briljanta idioti jag hört på länge – med, säg, Kiss. Men även förhärdade death metal-­barbarer brukar ge sin publik tydliga låtstrukturer att stödja sig på.
Sådana kryckor sparkar amerikanska Sumac gärna undan. Tidigare i år gav trion ut "American dollar bill...", ett nästan helt improviserat samarbete med japanske gitarr­avantgardisten Keiji Haino med en intensitet som tangerar Ornette Colemans "Free jazz". Vid jämförelse låter nya skivan, Sumacs fjärde på lika många år, som parmiddags­musik. Men den är mer utmanande nästan allt annat som ryms under paraplybegreppet metal.
Soundet är bekant – det ekar av Sunn O)))-drone och det vackert kärva i sångaren/gitarristen Aarons Turners förra band Isis – men formen främmande. Typiskt bandet är att lämna fula skarvar på den röda tråden i ett spår som "The task", ett 22 minuter långt stycke som rör sig från drivande mangel till improviserad minimalism till bara orgel, förstärkar­surr och ett vrål som känns som att pressa in en ohyvlad granplanka i örat. Texterna är lika svårgreppade som låtarna, men sägs handla om kärlek. Temat passar musiken bra. Det är ett jädra gnetande som sällan leder dit man tror, men stunderna när allt klaffar gör det värt besväret.
FLER TIPS
Abysmal Torment: The misanthrope (album)
Bosse-de-Nage: Further still (album)
Malthusian: Across deaths (album)
Gå till toppen