Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kolumnen

Ingrid Runsten: "Ge den skånska vården stabilitet."

Henrik Fritzon (S), sittande, och Carl Johan Sonesson (M) bör prata med varandra.Bild: Peter Frennesson
Inget är ännu säkert, men det lutar åt att det åter blir alliansens tur att styra i Region Skåne. Det gjorde den (tillsammans med MP) under åren 2006 till 2014. Då växte missnöjet med den skånska vården.
Så tog de rödgröna över 2014. Men missnöjet med den skånska vården har inte minskat.
Detta missnöje har bidragit till att Sverigedemokraterna växt och partiet fick i årets val 19,8 procent av rösterna. Deras tyngd som vågmästare har ökat, de avgör varje fråga där blocken inte kommer överens. Och det gör blocken alltför ofta inte, speciellt gäller det om huruvida vård ska bedrivas i privat eller offentlig regi.
Här är några exempel från den senaste mandatperioden. Aleris ryggkirurgi i Ängelholm togs tillbaka i offentlig regi eftersom de rödgröna fick stöd av SD. Simrishamns sjukhus däremot fick vara kvar i privat regi eftersom SD denna gång röstade med alliansen. För personal och patienter innebär osäkerhet och förändringar ofta en extra påfrestning i en redan pressad situation.
I söndagens val blev allianspartierna större än de rödgröna. Nu kan alliansen räkna ihop 62 av regionfullmäktiges 149 mandat medan S och MP med stöd av V får 57 och SD 30.
Moderaternas regionråd Carl Johan Sonesson ser nu fram mot att förverkliga alliansens politik.
Men kanske borde Sonesson lyssna på Henrik Fritzon (S) som varit regionstyrelsens ordförande i fyra år nu. Han säger till tidningen:
”Vi har ett svårt läge med många utmaningar för sjukvården i Skåne. Och med det parlamentariska läget som varit har vi socialdemokrater inte haft möjlighet att föra den politik vi själva helst skulle ha velat.”
Precis samma läge riskerar alliansen nu att hamna i.
Som på riksplanet sneglar SD i regionen mot M och KD. Och förklarar att stödet kommer att kosta. De kan fälla en alliansbudget om de nekas inflytande. I gengäld kan de tänka sig att släppa fram ytterligare några privata vårdval eller så.
Men det finns en annan väg. Det finns röster bland Region Skånes politiker, både inom alliansen och de rödgröna, för blocköverskridande samarbete. Det kan vara i form av ett formellt styre, men inte nödvändigtvis. Det kan också bygga på fler långsiktiga överenskommelser.
För det finns trots allt en hel del som alla är överens om:
Som att primärvården måste stärkas så att akutmottagningarna kan avlastas.
Som att regionen måste bli en bättre arbetsgivare för att kunna rekrytera och behålla vårdpersonal.
Men varken vårdköer eller personalkris är enbart skånska företeelser. Mycket måste lösas nationellt, inte av 21 olika landsting med olika prioriteringar.
Sjukvården var en av väljarnas viktigaste valfrågor. Det har gjort det svårare för rikspolitiker att gömma sig bakom landstingen. Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch Thor går ett steg längre och vill ta ifrån landstingen makt och ansvar över sjukvården.
Det kommer inte att lösa sjukvårdens alla problem. Men det är ett förslag som är värt att tas på allvar, värt att utredas ordentligt.
Så vem vet, kanske är det sista chansen för skånska vårdpolitiker att i regionfullmäktige i Kristianstad bevisa att de förmår lägga prestigen åt sidan och ge den skånska vården stabilitet.
Annars blir Region Skåne mest ett argument för att landstingen inte bör få ha hand om sjukvården.
Gå till toppen