Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Petter Larsson: Sven Wernström vidgade min värld

Författaren Sven Wernström på en bild från 1988.Bild: Kent Hägglund
I biblioteket i den gamla bruksorten Jonsered stod titlarna av Sven Wernström på rad. Vi packade dem i en läskback, lämnade ofta tillbaks dem för sent, mamma skrattade bara när någon sa förseningsavgifter - ”sånt har vi inte här” - och vi barn fick en rejäl skolning i revolutionsromantik och arbetarhistoria.
Jag var väl kring 9 år när jag mötte trälarna Halte och Ylva, som århundradena efter vikingatiden gick sina grymma öden till mötes i första delen av "Trälarna"-serien (1973-1981). Det var ett magnifikt verk för barn, där Wernström försökte skildra de förtrycka klassernas historia, via medeltidens bondeuppror och arbetarrörelsens strider fram till våra dagar.
Jag lärde också känna världen. Indianernas miserabla villkor, som skildrades i "Mexikanen" (1963) och, förstås, mästerverket ”Upproret” (1968), där syskonen Beatriz och Manolo ansluter sig till Castros skäggiga gerillamän i bergen.
Ja, det var en annan tid, med uppbygglig pekpinnelitteratur för blivande revolutionärer. Samtidigt plöjde jag till exempel Janne Lundströms seriealbum ”Uppdrag i Sahara” och ”Uppdrag i Zimbabwe”. Wernström själv var länge socialdemokrat, men kandiderade senare för KPML(r).
Som vuxen kan jag inse att de politiska uppfostringsambitionerna kanske inte riktigt matchades av de litterära kvaliteterna. Men Wernström slog upp dörren till världen, historien och läsandet på vid gavel – och för det sänder jag honom en tacksam tanke.
Gå till toppen