Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Simon Crawford-­Phillips ger skeptiska budgetnissar fingret

En reformivrig orkesterledare.Bild: Simonrawford-phillips.com

Västerås Sinfonietta, Simon Crawford-­Phillips

ALBUM. Reformation

I Sveriges halvstora och mindre städer är det kammarorkestrarna som förser publiken med klassisk musik.
Om det är snålt eller generöst av svensk kultur­politik? Både och. Bevisligen anser man det inte värt att satsa på stora symfoniorkestrar för alla, men samtidigt har landet fått ett gäng riktigt bra kammar­ensembler som ofta levererar betydligt intressantare program än flera av storstads­orkestrarna. För till sin natur krävs det att kammarorkestern nischar sig. Allt passar inte att spela på femton stråkar, eller – som i fallet Västerås sinfonietta som nu släpper skivan ”Reformation” på skånska dB Productions – 33 stråkar och blåsare.
För bara ett par år sedan var västeråsarna nedläggnings­hotade – ett av de konstanta hoten i den svenska kammarmusik­branschen. Skivan med dirigenten Simon Crawford-­Phillips kan ses som ett långfinger riktat åt skeptiska budgetnissar i hemkommunen men också som en konstnärlig fullträff av en ensemble som promotar nyskrivet men också spelar klassisk-­klassiskt med en twist.
Och här har man haft tur med:
A) orkestern,
B) dirigenten
C) och producenten Jens U Braun. Öppningsspåret, första satsen i Mendelssohns femte symfoni, klingar rent törstsläckande med sina hornsignaler. Vilken hypnotisk klang de får fram, med det tidstrogna suget i fraseringen! Och så mjukt musiken landar i öronen.
Crawford-Phillips har satt ihop ett program av musik som under musikhistoriens gång återskapats, plockats isär och byggts ihop. En Bach-”Ricercar” i Webern-dräkt, Andrea Tarrodis ”Nocturne” som också leker med Bach. En virvlande dans av Debussy i Ravel-tolkning. Och så ett oemotståndligt stycke vars vandring verkligen vindlat: den långsamma satsen från violin­konserten av den sene, galne Robert Schumann. Ett verk man talat tyst om men på 1950-talet arrangerades om av Benjamin Britten och spelades in för första gången 2016 av Joshua Bell, Stephen Isserlis och Academy of St. Martin in the Fields, ensemblen som en gång var med och drog igång hela kammarorkester­hypen. Vilket säkert inspirerat också denna sinfonietta.
Det roliga är att Västerås version är bättre, mer fokuserad, med två utmärkta stråkmän från orkestern, violinisten Daniel Frankel och cellisten Samuel Coppin i öm omfamning över svindlande höjder och yrsliga djup. Det är som att höra all denna omarbetade musik på botten av en klar fjällsjö. Som att det är den ursprungliga musiken och samtidigt något helt annat.
FLER TIPS
Svenska kammarorkestern: Beethoven – Symfoni no. 7
Joshua Bell, Stephen Isserlis: For the love of Brahms
Gå till toppen