Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Malin Waak: Bille Augusts Lycko-Per är ett stycke dansk självförståelse

Bille August har kokat ned Nobelpristagaren Henrik Pontoppidans mastodontverk ”Lycko-Per”, en utvecklingsroman från förra sekelskiftet på 800 sidor, till en kostymfilm på blott ... 2 timmar och 45 minuter. Huvudpersonen är prästsonen Peter Andreas som flyr från Jylland och sin stränge far för att läsa till ingenjör i Köpenhamn. Väl på plats utnyttjar han alla i sin väg och nästlar sig in i en rik judisk familj för att kunna finansiera ett kanalsystem, som i Bille Augusts film har blivit till ett vindmölleprojekt - allt för att ge en känsla av aktualitet.
Hur stor förkärlek jag än har för manliga vedermödor fungerar det sisådär. De karikerade karaktärerna och den endimensionella historien om självförverkligande är sin sak, mer graverande är att den inte lägger större vikt vid den tidens antisemitism trots att den finns där som en central del av historien.
Istället bli det alltså en historia om stora män, plågade män och fäder och söner. En historia om det snorkiga Köpenhamn kontra det bakåtsträvande Jylland, en evig konflikt. Och till slut landar filmen i den evigt danska sanningen att man förr eller senare straffas för sitt högmod, väl sammanfattat i ordspråket ”Den der spiser kirsebær med de store, får stenene i øjnene”.
Inte underligt att Pontoppidans verk är givet i den danska kulturkanon som påstås bidra till den nationella självförståelsen.
Gå till toppen