Att just Klippans musikkår skulle spela när slutpunkten skulle sättas för tio års sanering av Läderfabriksområdet var självklart. Musikkåren bildades först som en fabriksorkester på just läderfabriken.
Med sig hade musikkåren också en mäktig sousafon, en slags tuba, som var ett av de första instrument som köptes in.
Kommunalrådet Kerstin Persson (S) konstaterade i sitt tal att många, många Klippanbor har en anknytning till verksamheten, som pågick från början på 1900-talet och fram till slutet av 80-talet. Även hennes egen farfar, Artur Persson, arbetade som ung på fabriken.
På 1990-talet stod byggnaderna och förföll. Någon som kunde ansvara för saneringen fanns inte kvar och i kommunhuset växte insikten om att man fått en miljöbomb på halsen. Först när staten trädde in blev en storskalig sanering möjlig.
Slutpunkten sattes nu0, när bandet klipptes till det nya strövområdet med två kilometer gångstigar ner mot Bäljaneå, bara några kvarter från Klippans centrum. Samtidigt offentliggjordes områdets nya namn, som tagits fram av kultur- och fritidsnämnden och hittills varit hemligt.
– Vi har redan Himlabackarna och Strands backar, nu får vi Läderbackarna, sa Kerstin Persson.
En av många som kom till invigningen var Lena Vinberg från Klippan. Hon har redan börjat använda området för sina hundpromenader.
– Min far började jobba i fabriken när han var 14-15 år och stannade tills han blev pensionär. Jag tänker ofta på honom när jag går här, säger hon.
