Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Helsingborg

Osannolika ödet – far och son dog med två timmars mellanrum

De fanns vid varandras sida genom livet. De lämnade det på samma sätt. Bertil och Dag Ewerman, far och son, i Helsingborg dog med bara två timmars mellanrum.
Joanna Ewerman minns det osannolika telefonsamtalet hon fick.

Sida vid sida in i det sista. Far och son begravdes i Mariakyrkan i Helsingborg den 19 maj i år. Bertil Ewermans kista var smyckad med rosor, som han tyckte så mycket om. Blommorna på Dag Ewermans kista gick i favoritfärgen blått.Bild: Foto: privat
April 2018.
I rum nummer sex på hospice i Helsingborg ligger Dag Ewerman, 56 år.
Han har länge kämpat tappert. Först mot cancer, sedan brusten kroppspulsåder och blodförgiftning. Nu är tiden utmätt.
Inför systerdottern Joanna Ewerman försöker han visa sig stark. Men hon ser en morbror som är mager och blek och vars karakteristiska glimt i ögonen har slocknat.
Han saknar aptit och dricker vatten ur sugrör. Glaset är för mödosamt att hålla i. På nattduksbordet vakar ängeln som hon har gett till honom.
Minnena passerar revy under sömnlösa nätter. Dag Ewerman landar i att han har levt ett rikt liv med inställningen att ta vara på stunden. Det skänker tröst. Samtidigt är situationen omöjlig att förlika sig med. Han vill så gärna leva.
I rummet bredvid ligger Bertil Ewerman, 83, hans egen pappa.
Genom livet har de gått vid varandras sida. Hur kunde de hamna här – samtidigt?
Joanna Ewerman besökte sin morfar Bertil så ofta hon kunde. Han satt gärna i fåtöljen och berättade minnen från förr. Bilden är tagen ett år före hans bortgång.Bild: Foto: privat
Bertil Ewerman kommer till Hospice några veckor tidigare. Från dag ett frågar han efter sonen.
"Kommer jag att få träffa honom?" undrar han oroligt.
När sonen flyttas från lasarettet till hospice vet han att pappan är där, men inte exakt var. Det visar sig vara vägg i vägg med det rum, nummer sex, som nu finns ledigt för honom.
Dag Ewerman får hjälp upp ur sängen och med att ta de två stegen till rullstolen. Sedan kör personalen honom in till pappan. Synen som möter honom är smärtsam.
Bertil Ewermans långvariga cancer har spridit sig till skelettet. Han är knappt kontaktbar och har den sista tiden blivit allt mer förvirrad. Ibland tror han att han är någon annanstans.
De klara ögonblicken finns där dock fortfarande.
”Dag har varit här”, säger han till personalen vid ett tillfälle.
Även Joanna Ewerman får en sådan stund med honom. Morfar, som alltid har varit omtänksam men haft svårt att uttrycka känslor, har på slutet blivit mer emotionell. Han säger att han älskar henne. Och att han, trots sina brister, alltid har försökt göra sitt bästa.
Lördagen den 21 april kommer Joanna Ewerman på ett nytt besök. Hon kör sin morbror ut i korridoren, vidare ner med hissen till bottenvåningen. På vägen passerar de rum fem. Dag Ewerman tittar in genom den öppna dörren och ser att pappan sover.
I den ljumma vårkvällen utanför entrén tänder de varsin röd Prince. Joanna Ewerman sätter sig på huk framför honom och brister ut i gråt.
"Du ser sämre ut", säger hon.
Morbrorn svarar som han alltid gör, att hon inte ska oroa sig.
De bestämmer sig för att ses igen veckan som kommer. Innan de tar farväl betonar hon ännu en gång hur mycket hon älskar honom. Det är ömsesidigt.
"Jag älskar verkligen pappa", säger han också.
Med en klump i magen kör Joanna Ewerman därifrån.
Tre dagar senare kommer telefonsamtalet hon aldrig glömmer.
Att tömma morfars lägenhet är känslosamt för Joanna Ewerman. Hon försöker smälta det som hände i våras. ”Morfar var ju gammal, så det var mer naturligt. Men att min morbror, bara 56 år, skulle gå bort samma dag känns fortfarande overkligt”, säger hon.Bild: Sven-Erik Svensson
Den gemensamma dödsannonsen är införd i HD-Sydsvenskan i slutet av april.
Bertil Ewerman, född den 8 november 1934. Död den 24 april 2018, 83 år gammal.
Dag Ewerman, född den 11 augusti 1961. Död den 24 april 2018, 56 år gammal.
Nu, fem månader senare, tar vi kontakt med Joanna Ewerman. Hon ställer upp på att berätta för att hedra minnet av sin morfar och morbror. Kanske, säger hon, kan historien om dem också ge något värdefullt till alla fäder och söner, eller mödrar och döttrar, som går jämte varandra genom glädje och sorg.
Vi träffas i ett höghus på Tyringegatan i Helsingborg. Morbroderns lägenhet på Fredriksdal en kilometer bort är tömd sedan tidigare. Nu har turen kommit hit, till morfars trea.
Joanna Ewerman ställer sig tyst på hallgolvet och blickar ut. Hon ser framför sig hur morfar hälsar välkommen till fika. Wienerbröd, rulltårta, kaffe och läsk. Det känns som alldeles nyss.
Efteråt sätter de sig i soffan i vardagsrummet. Morbror Dag, en annan given gäst, slår på text-tv för att se hur det har gått på tipset. Morfar berättar om hur det var förr i tiden. Och framför allt: han bedyrar ännu en gång sin kärlek till hustrun Birgit, som han var gift med 1959-1994.
Mormor Birgit var den starka i familjen. Morfar hade i motsats till henne svårt för att fatta beslut, berättar Joanna Ewerman. Han bar på en oro över hur det skulle bli om han gjorde si eller så.
Därför blev hustruns död extra tuff för honom. Lappar i lägenheten påminner om ett exempel:
–  Han hade mitt nummer uppskrivet på flera ställen här hemma men han hade svårt för att ringa. Även om han kände sig väldigt ensam var han osäker och ville inte störa, säger Joanna Ewerman.
– Men när jag ringde blev han glad och sa: ”nu blir den här dagen så bra”.
Far och son älskade att se världen. Här är de förevigade under en resa till Thailand.Bild: Sven-Erik Svensson
Särskilt i sonen fann Bertil Ewerman en ny pelare att luta sig emot. Denne hjälpte till med det praktiska, som att betala räkningar och posta brev.
Han slet också hårt för att pappan skulle bryta sin isolering.
”Du måste göra något, komma ut, eller i alla fall ha radion på hemma", försökte sonen.
Många gånger kändes det hopplöst. Han beklagade sig för systerdottern. Men att ge upp fanns inte. Så kom också pappan iväg på den där pensionärsdansen till slut.
Far och son hade en liknande grundsyn: en ordentlig utbildning ger goda förutsättningar för att få jobb och ett bra liv. Också intressena förenade dem.
— De älskade mat och kunde äta hur mycket som helst, allt från smörgåstårta till en riktig köttbit, säger Joanna Ewerman.
Favoritstället var restaurang Camilla på Drottninghögsvägen. Rutinen den samma. Dag Ewerman gjorde sin beställning. Sedan pekade pappan på honom och sa: ”jag tar samma som han”.
Resorna gick till bland annat Thailand och Mallorca. Just detta kan tyckas motsägelsefullt: att det var promenaden till brevlådan, och inte att åka utomlands, som kändes övermäktig.
– Men morfar litade på Dag så mycket att han fixade resan.
Joanna Ewerman på en uteservering med morbrorn Dag sommaren 2017. Han hade då tillfälligt vunnit kampen mot sjukdomarna. ”Tanken var att han skulle bjuda med mig till London för att se på fotboll, men nu blev det inte så”, säger hon.Bild: Foto: privat
Så tog livet en annan vändning. Och förde dem steg för steg mot samma slutpunkt.
Bertil Ewermans prostatacancer spred sig 2016 till skelettet. Först vägrade han såväl behandling som mediciner. Joanna Ewerman tror att han kände sig färdig med livet.
– Han ville inte dra ut på det.
Sonen lyckades till slut övertala honom att ta medicin. Men flytta till vårdboende – där gick gränsen. Det kändes otryggt. ”Vad händer med lägenheten då? Och alla mina saker?” oroade pappan sig. I stället ordnades det så att han fick vård i hemmet.
Samtidigt hade Dag Ewerman fått stora bekymmer med hälsan. Allt började med att en godartad tumör upptäcktes i bukspottkörteln 2015. Operationen lyckades men följdes av fler eftersom han drog på sig upprepade infektioner.
Framme vid sommaren 2017 mådde Dag Ewerman förhållandevis bra. Han åkte till och med på utlandssemester. Några månader senare, i november, drabbades han av kraftiga magsmärtor.
På akutmottagningen i Helsingborg brast stora kroppspulsådern. Blodförgiftning uppstod. Det var osäkert om han ens skulle överleva ambulansfärden till Malmö och specialistvården där.
Dag Ewerman lurade döden den gången. Han återvände rentav hem i omgångar mellan sjukhusbesöken. Då åkte han direkt till pappan för att stötta honom.
I december gjorde far och son vad som skulle bli deras sista tur. Den gick till frisören. Sedan till restaurang Camilla. Dag Ewerman beställde schnitzel.
”Och du pappa, ska du inte prova något annat för en gångs skull?”
Den nyklippta pappan funderade en stund, och sa:
”Jag tar rödspätta, tack”.
Joanna Ewerman sätter sig vid köksbordet och minns fikastunderna med morfar Bertil. Han hade sin särskilda plats och bjöd på kakor och läsk.Bild: Sven-Erik Svensson
Bertil Ewerman flyttas till hospice i Helsingborg i slutet av mars i år. Slutstationen, inser han. Några veckor senare förs också sonen dit.
Dag Ewerman har den senaste tiden fått livsuppehållande blodtransfusioner på Helsingborgs lasarett. Nu tvingas han försöka inse att det inte går längre.
”Du måste förstå mig, det här är inget liv att leva”, säger han till systerdottern.
Joanna Ewerman får telefonsamtalet på morgonen tisdagen den 24 april. Det är samma dag som hon har tänkt åka till hospice igen. Den som ringer är en av sköterskorna.
”Jag beklagar. Jag vet inte hur jag ska säga det... Både din morfar och morbror gick bort i morse”.
Bertil Ewerman somnade in klockan 06. Sonen dog klockan 08.30.
”Va? Båda två?!” utbrister Joanna Ewerman i telefonen.
– Det står bara stilla. Jag kan inte ta in det, minns hon.
Ett halvår senare känns det som har hänt fortfarande overkligt. Samtidigt, att tömma även morfars lägenhet gör det ännu mer definitivt.
Varsamt går Joanna Ewerman igenom alla saker, sorterar och packar ned. Det tar sin tid. Så sent som i natt satt hon uppe i timmar och tittade i fotoalbum.
Hon vilar i de gemensamma minnen som för evigt kommer att finnas kvar. Och finner tröst i att morbrodern och morfadern fanns där för varandra in i det sista. Av personalen har hon fått veta att de hann berätta för morbrodern att hans pappa hade avlidit.
– Kanske på något sätt kände han att han kunde släppa taget då. Dels för att nu har pappa fått frid, dels för att han inte ville dö före sin pappa.
Gå till toppen