Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Sport

Eric Persson: Kan det ens bli spännande nu, BoIS?

Popcorndoften var där. Det ödesmättade täcket likaså. Landskrona idrottsplats öppnade upp grindarna med fri entré och när jag kom dit dröjde det ungefär en halv minut innan jag fick höra ordet ödesmatch. När klubbchefen Max Lundmark kom förbi nämnde han ordet ångest.
När matchklockan stod på 27 minuter hörde jag någon säga: ”Jag känner inte igen dem. Det är gamla BoIS”.
Tre minuter senare kvitterade Frej trots att i princip halva BoIS-laget var i samma yta som målskytten Dusan Jajic. När oslipade Emmanuel Okine, som egentligen inte skulle starta den här matchen, orsakade en frispark strax utanför eget straffområdet klev Philip Wiström fram. Skottet såg mer ut som en passning, men gick ändå förbi Viktor Noring.
Det kändes ungefär som vanligt, BoIS hade tappat det mesta.
Varför inte vrida om kniven lite extra när du ändå är inne och härjar i ett redan maffigt sår? I andra halvlek vaggade BoIS in oss i en falsk tro om att det här ångestmötet skulle förvandlas till en dag av framtidstro.
Redan i första halvlek hade outtröttlige Igor Arsenijevic med sina uppoffrande glidtacklingar fått hemmapubliken att jubla som om det blivit mål. Adi Nalic var formidabel, jag fick Jonathan Levi-vibbar när BoIS nummer 22 drev framåt och lekte fotboll. Och till och med Emmanuel Okine uppträdde stundtals stabilt.
Men så fick kniven leka fritt i såret.
89:e minuten: Philip Andersson gör omkull Dusan Jajic i straffområdet.
90:e minuten: Joakim Runnemo förvaltar straffen iskallt.
94:e minuten: Luca Gerbino Polo nickar en boll mot bortre stolpen och de 2 155 får uppleva ett smärtsamt slowmotionmoment när bollen rullar över mållinjen.
Som på beställning reste sig hundratals människor från sina platser på läktaren, det äldre gardet suckade och skakade på sina huvuden. Det fanns också personer som valde att dröja sig kvar. En del såg helt tomma ut i blicken. De bara stod där. Rätt upp och ner. Djupt inne i sina tankar. För ett kort ögonblick hade man kunnat höra en knappnål falla.
Men det var inte tyst länge. Människor hanterar motgångar på olika sätt, därför fanns det även personer som ville spy galla på sitt lag. Några försökte ta sig tillbaka till idrottsplatsen en bra bit efter slutsignalen för att konfrontera spelare och ledare. Ordningsvakterna fick jobba, rapporterna säger att de lyckades få ner hetsen till någon form av lugn.
När jag sitter och skriver det här har det ödesmättade täcket blivit tjockare och större över Landskrona BoIS. Det börjar bli mörkt och popcorndoften är borta.
Kan det ens bli spännande efter det här?
Läs alla artiklar om: Superettan 2018: BoIS–Frej Täby
Gå till toppen