Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Virus tropical: Smittande girlpower

Annika Gustafsson ser en underhållande animation om en flickas uppväxt i Latinamerika och i Europa.

"Virus tropical" bygger på ecuadorianska Power Paolas självbiografiska serieroman.Bild: Filmcentrum

Virus tropical

BIO. ANIMERAT DRAMA. Colombia, 2017. Regi: Santiago Caicedo. Röster: Maria Sanchez, Martina Toro, Alejandra Borrero. Åldersgräns: 7 år. Längd: 1.37.

Denna underhållande coming of age-berättelsen bygger på ecuadorianska Power Paolas självbiografiska serieroman som fått stor läsekrets både i Latinamerika och i Europa. Power Paola är en pseudonym för Paola Gaviria och anger att det handlar om en stark tjej.
Uttrycket ”Virus tropical” myntas av en av de läkare som undersöker Paolas mamma när hon mot alla odds blivit gravid en tredje gång, trots att äggledarna har opererats bort. Kanske kommer graviditeten från något okänt virus?
Flickebarnet som föds visar sig ändå vara helt normalt, leker med Barbie-dockor, bråkar ideligen med mellansystern i den minst sagt ovanliga medelklassfamiljen i huvudstaden Quito. Mamman har en synsk egenskap och spår framtiden för människor i dominobrickor, pappan, före detta präst, förrättar fortfarande då och då nattvarden hemma i lägenheten medan de två äldre systrarna, Claudia och Patty, är typiska tonårstjejer. Pappan flyttar så småningom till sin Colombia och börjar jobba på en religiös radiostation. Äldsta systern gifter sig mot mammans vilja och drar till Galapagos, och Patty börjar läsa psykologi i colombianska Cali. Redan från tidiga år ritar Paola konstant, vinner en teckningstävling där första pris är ett möte med påven Johannes Paulus II när han besöker Ecuador. En av filmens höjdpunkter sedd ur ett jordnära barns perspektiv.
Trots att historien innehåller en rad dramatiska händelser berättas allt utan större fördjupningar. Tonen är ofta lätt självironisk och animatören/regissören Santiago Caicedo håller sig tätt till serieromanens svartvita, detaljrika, bilder.
Det ligger nära till hands att jämföra med iranskan Marjane Satrapis ”Persepolis” men hennes berättelse går mer på djupet. Hos Power Paola flyter allt på, även då hon flyttat från Quito till systern Patty, som delvis övertar moderns roll. Skildringen av den första tiden i den nya skolan med mobbning för dialektens skull, de lite gammalmodiga kläderna med mera innehåller annars just de beståndsdelar som i många liknande historier blir starkt dramatiska. Här övergår det snart till att kretsa kring pojkvänner, tankar på sexdebuten och inte minst kompisarnas drogkvällar. Paola visar sin styrka och tror på ett självständigt kvinnligt liv. Droger är inget för henne.
Huvudpersonerna i ”Persepolis” och ”Virus tropical” förenas i att de ser rakt igenom lögner och hyckleri, en nog så viktig insikt på vägen till vuxenvärlden.
Läs alla artiklar om: Filmfredag 12 oktober
Gå till toppen