Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Ytterligare monsterfästing hittad i Sverige

Den letar upp dig och är betydligt mer aggressiv än sina mindre släktingar. Ytterligare en art av jättefästingen Hyalomma har hittats i Sverige.

Fästingarten Hyalomma rufipes har för första gången hittats i Sverige. Bilden föreställer Hyalomma marginatum som är snarlik både i utseende och beteende.Bild: Statens veterinärmedicinska anstalt
Den upp till två centimeter långa fästingen Hyalomma rufipes är en jägare och letar upp sina värddjur i stället för att sitta stilla och vänta. Arten är ovanlig i Sverige men har nu hittats i fler exemplar. Det är det andra fyndet av en ny fästingart i år.
– Det som kännetecknar Hyalomma är att de är mer aggressiva och söker upp personer eller djur som är i närheten. Det är inte helt klarlagt hur de gör det men de är bättre utrustade än den svenska fästingen. De har till exempel ögon och kan se variationer i ljuset, säger Giulio Grandi, forskare på Sveriges veterinärmedicinska anstalt (SVA), som är de som identifierat fynden.
De första rapporterna om jättefästingar i Sverige kom i slutet av juli i år då arten Hyalomma marginatum hittades. Den nya "rufipes" är snarlik i både beteende och utseende. De ytterligare fynden rör cirka 30 fästingar mellan Skåne och Dalarna och de har troligtvis kommit hit fågelvägen.
– Mest troligt är att flyttfåglarna fick med sig nymferna i våras. De exemplar vi hittat är de som har utvecklat sig till vuxna fästingar, Giulio Grandi.
Om den nya arten klarar vintern och sedan gör sig hemmastadd i Sverige är oklart. Det beror på klimatet och värmenivåerna nästa år, något som Giulio Grandi och SVA vill undersöka till våren.
Fästingarna kan vara smittbärare av sjukdomar som blödarfeber och fläckfeber, ovanliga sjukdomar som normalt inte finns i Sverige, enligt SVA. Risken att smittas är däremot inte så stor, berättar Giulio Grandi.
– Risken att få en farlig smitta är ganska låg, men om den har suttit länge är det bättre att kontakta Folkhälsomyndigheten.
Fakta

Fästingsmittor

Smittor från Hyalomma-fästingen:

Krim-Kongo eller blödarfeber sprids bland annat från djur till människa via fästingar (Hyalomma) och har en hög dödlighet. Viruset finns i Ryssland, stora delar av Afrika, Mellanöstern, Ostasien och i sydöstra Europa. Två fall av sjukdomen rapporterades i Spanien 2016.

Ricketsia eller fläckfeber, smittas oftast genom lusbett men kan även överföras via Hyalomma-fästingen. Symptom är plötslig huvudvärk, frossa, feber och allmänna smärtor. Ofta är patienterna påtagligt omtöcknade. Efter fem till sex dygn ses ofta millimeterstora utslag spridda över kroppen.

Smittor från vanliga svenska fästingar:

Borreliainfektion orsakas av bakterier. Symptomen är ofta en eller flera hudrodnader och influensaliknande symptom. I vissa fall förekommer kraftiga smärtor, ledbesvär, ansiktsförlamning eller hjärnhinneinflammation.

TBE eller fästingburen encefalit orsakas av ett virus. Den kan yttra sig som hjärnhinne- och hjärninflammation med hög feber, svår huvudvärk, nackstelhet och förlamningssymptom. Dödsfall är mycket sällsynta.

Fästingfeber eller ehrlichios orsakas av en bakterie, Anaplasma phagocytophilum, och förekommer främst hos hus- och tamdjur, men i undantagsfall även hos människor. Symptomen kan vara influensaliknande

Harpest eller tularemi orsakas av bakterien Francisella tularensis. Såväl djur som människor smittas. Typiska symptom är ett svårläkt sår vid bettstället, svullna lymfkörtlar och hög feber

Babesios, eller piroplasmos, är en malarialiknande sjukdom, som är vanligt förekommande bland kor och får i södra och mellersta Sverige. Sjukdomen är sällsynt hos människa i Sverige. Drabbar i stort sett bara personer som saknar mjälte.

Källa: Folkhälsomyndigheten, Statens veterinärmedicinska anstalt

Gå till toppen