Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Kenneth Hermele: Åttio år sedan Kristallnatten – vad är det vi ska minnas egentligen?

Hans far befann sig mitt i Berlin under Kristallnatten, men klarade sig oskadd tack vare en modig portvakt. Kenneth Hermele om var hatet börjar, och ofrånkomligen slutar.

1938. Krossade skyltfönster vid en judiskägd butik efter pogromen i Tyskland natten till den 10 november.
När pöbeln svängde in på Zehdenickestrasse gick de från hus till hus, slog och misshandlade alla judar de kunde finna och kastade ut alla deras tillhörigheter på gatan, kläder, möbler, pianon, husgeråd och mat, allt om vartannat. Men när de kom till nr 21 blev det stopp. Portvakten vägrade helt enkelt att öppna porten, här bor inga judar, sa han, ni får leta vidare längre ner på gatan! I en lägenhet i det huset, två trappor upp, kurade min pappa, då 16 år, och mina farföräldrar. Tack vare portvakten klarade de sig oskadda genom Kristallnatten 1938, mitt i nazisternas Berlin.

Premiuminnehåll

Det krävs ett premiumpaket för att se detta innehållet. Tillåt javascript på den här sidan för att köpa ett.

Läs alla artiklar om: 80 år sedan Kristallnatten
Gå till toppen