Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Mats Skogkär: Från Bibi till Vilks är steget inte så långt.

Anhängare till islamistpartiet Jamaat-i-Islami, demonstrerar i Karachi mot frikännandet av Asia Bibi.Bild: Fareed Khan
Efter närmare ett decennium i fängelse, dömd till döden 2010 för hädelse, blev Asia Bibi nyligen en fri kvinna sedan Pakistans högsta domstol underkänt bevisningen mot henne.
Fri men ändå inte. Dödscellen har bytts mot fortsatt påtvingad fångenskap på hemlig ort.
Muslimska extremister, varav det finns ett överflöd i Pakistan, är ute efter hennes blod. De kräver att hon ska hängas. Och om rättsväsendet vägrar att ombesörja den saken är de mer än villiga att ta lagen i egna händer.
För att få ett slut på de omfattande protester som bröt ut i landet efter frikännandet undertecknade regeringen en överenskommelse med extremisterna i det religiösa partiet Tehreek-e-Labbaik, som ger dem möjlighet att begära hos Högsta domstolen att den omprövar sitt beslut. Under tiden får Bibi inte lämna Pakistan.
Sommaren 2009 arbetade Asia Bibi med skörden tillsammans med de andra kvinnorna i hembyn. För att släcka törsten hämtade hon vatten ur en brunn och drack då ur samma mugg som de muslimska kvinnorna. Det borde hon inte ha gjort eftersom hon var en oren kristen, och nu var också muggen oren, fick Bibi veta.
Bibi ska då ha svarat:
"Jag tror på min religion och på Jesus Kristus, som dog på korset för människans synder. Vad gjorde er profet Mohammed för att rädda mänskligheten?"
Resten är, som det brukar heta, historia.
När den dåvarande guvernören i delstaten Punjab, Salmaan Taseer, försvarade Asia Bibi, ledde det till att han mördades. Shahbaz Bhatti, minister med särskilt ansvar för minoritetsfrågor i Pakistans regering, gav också Bibi sitt stöd och mötte samma öde.
Bibis advokat Saif ul-Malook lämnade Pakistan i förra veckan, enligt egen uppgift på inrådan av FN och EU, som bedömde att han under nuvarande omständigheter utgjorde islamisternas första måltavla. ul-Malook befinner sig nu i Nederländerna, där han får skydd tills vidare genom ett holländskt fristadsprojekt.
Att Asia Bibi och hennes familj också svävar i uppenbar fara behöver kanske inte tilläggas. Ett par europeiska länder ska också ha erbjudit dem asyl. Ett av de länder som fått en förfrågan, Storbritannien, är dock avvisande. Orsaken sägs vara att det skulle kunna utlösa våldsamma protester och även terrordåd, om Bibi och hennes familj erbjöds skydd.
Storbritannien har under decennier varit en fristad för muslimska extremister. Som en konsekvens tvekar landet nu att erbjuda skydd åt personer som hotas till livet av just muslimska extremister.
Någon trodde kanske att hädelselagstiftning hörde till det förgångna, åtminstone i det upplysta Europa? Men icke.
Även här anses hädelselagar ha en funktion att fylla, enligt självaste Europadomstolen för mänskliga rättigheter.
Domstolen gav nyligen sin välsignelse av lagar som bestraffar uttalanden som "vållar berättigad indignation", sårar "religiösa känslor" och därmed riskerar att äventyra den "fredliga religiösa samexistensen".
Det är när allt kommer omkring en rätt bra beskrivning av vad konstnären Lars Vilks åstadkom med sina rondellhundsteckningar. Nu har Sverige ingen hädelselagstiftning, även om lagen om hets mot folkgrupp verkar vara på väg att tänjas i den riktningen. Vilks åtalades heller aldrig för sina rondellhundar, men i likhet med Asia Bibi har hans frihet tagits ifrån honom. Av extremisterna. En fånge – inte i sitt eget hem för där kan han inte bo – men väl i sitt eget land, där Säpos personskydd mycket väl kan vara det enda som håller honom vid liv.
Sverige är inte Pakistan. Inte heller Storbritannien är Pakistan. Men också avlägsna och till synes ytliga paralleller stämmer till eftertanke. Det är på många sätt samma extremister här som där, med samma krav på att deras religion inte får kränkas. Det som skiljer är deras antal och deras makt.
Gå till toppen