Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Mats Skogkär: Ett avtal i brist på bättre.

Theresa May förklarar och försvarar utkastet till brexitavtal i det brittiska underhuset på torsdagen.Bild: PA
Det finns ett brexitavtal. Till sist. Eller åtminstone ett 585-sidigt utkast, som premiärminister Theresa May med mycken möda fick sin regering att godta på onsdagen.
Frågan som återstår, den stora frågan, är om May också ska lyckas baxa förslaget genom parlamentet. Uppror hotar inom hennes eget parti.
Fyra ministrar hann lämna regeringen före lunch på torsdagen. Det tyngsta avhoppet var brexitministern, Dominic Raab.
Det är de skisserade lösningarna för gränskontrollen mellan EU-staten Irland och Nordirland – som lämnar tillsammans med övriga Storbritannien – Raab främst har invändningar mot. Förslaget hotar Storbritanniens territoriella och juridiska integritet, bedömer han.
I en intervju med BBC löd Raabs omdöme om det avtal han själv förhandlat fram på följande sätt:
"Skadligt för ekonomin och förödande för allmänhetens tilltro till vår demokrati."
I ett tal till parlamentet samma förmiddag spaltade May upp möjligheterna på följande sätt:
"Alternativen är tydliga; vi kan välja att lämna utan avtal, vi kan riskera att det inte blir någon brexit alls, eller så kan vi enas och ställa oss bakom bästa möjliga avtal. Detta avtal."
Tories brexitörer är dock inte nöjda. Försök att få till stånd en misstroendeomröstning mot May pågår.
Det som kan rädda premiärministern är att hennes motståndare i praktiken står tomhänta. Brexitörernas dröm om det perfekta avtalet, som gör det möjligt att både kasta EU-kakan och ha den kvar, lär aldrig materialisera sig.
Den 29 mars nästa år lämnar Storbritannien EU – deal or no deal.
När 2000-talets stora politiska misstag ska summeras förtjänar förre Toryledaren David Camerons beslut att utlysa en folkomröstning om det brittiska medlemskapet i unionen att få en framträdande plats.
Gå till toppen