Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Sven-Åke Olofsson: Sven-Åke Olofsson: ”Slående hur snabbt frihet och anständighet förloras.”

Bild: Erik Nylund
Andra världskriget och beredskapsåren har i svenskt medvetande gått från tigande under efterkrigstiden till stor uppmärksamhet i nutid.
Denna höst har historikern, författaren och journalisten Henrik Berggren utkommit med första delen i sin trilogi om de svenska beredskapsåren. Han ansluter sig till en modern syn på historieskrivande. Berggren bygger sin beredskapshistoria underifrån, där vanliga människors reaktioner och attityder kommer fram. Hedervärt och givande.
Krigsåren satte djupare avtryck i det svenska samhället än vi fattade. Precis som under kriget fortsatte Sverige kommande decennier med dubbel bokföring, bara tydbar för ett fåtal. Vi böjde ryggen mot öster, var tuffa mot väster men räknande i det tysta med Natos stöd om ryssen skulle angripa.
Krigsårens politik präglades av att moralfrågor underordnades den heliga neutralitetens tigande. Men i nutid stiger ett annat dilemma fram. Läxan lärdes aldrig fullt ut. Nazismen återuppstår i gamla former och i nya mutationer. Människosynen förgrovas igen. Olika grupper i samhället fruktar åter våld, som till exempel är fallet med de judiska församlingarna i Malmö, Stockholm och Göteborg.
Behovet av kunskap om ondskans eviga metodik att manipulera opinioner känns synnerligen angeläget. Om något år öppnar åter det danska Frihetsmuseet i Köpenhamn, som varit stängt efter en förödande brand 2013. Samlingarna, med många svenska beröringspunkter från krigsåren, räddades tack och lov helt och hållet.
Den svenska regeringen har i sin tur ställt sig bakom planer på ett Förintelsens museum som initialt beräknas kosta 100 miljoner. Statsminister Stefan Löfven (S) har sagt ungefär "varför har ingen tänkt på detta tidigare". Det kan man onekligen fråga sig. Malmö har nämnts som en plats för museet. Utanför Helsingborg finns Beredskapsmuseet, unikt i sitt slag. Tyvärr har ägarna och staten mest umgåtts i rättssalarna i olika tvistefrågor.
Staten borde mer aktivt stödja kunskapscentrum som fokuserar på denna dramatiska tid. Inte minst skolklasser borde få veta mer om vad som på svensk sida gjordes – men främst inte gjordes – för att i realtid sprida kunskap om Förintelsen. Sverige erbjöd de danska judarna en fristad. Men Sverige försökte också skydda sig från judisk invandring genom att göra nätet för inresa så finmaskigt att ytterst få kom igenom. Akademiker och andra var rädda för jobbkonkurrens.
Henrik Berggrens böcker och planerna på ett museum om Förintelsen är hoppfulla inslag för den som tror på att kunskap och fakta är verksamma medel mot rasism och mot flört med politiska ytterlighetsriktningar som erbjuder ett sluttande plan mot nyfascism. När Frihetsmuseet i Churchillparken i Köpenhamn öppnar igen – åk över och gör ett besök.
Det är slående hur snabbt frihet och anständighet förloras, liksom hur kostsamt, blodigt och drygt det kan vara att återerövra det förlorade.
Gå till toppen