Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Signerat

Mats Skogkär: Bostadspolitik vid vägs ände.

Byggkranar över centrala Stockholm. Men det byggs för lite bostäder.Bild: Anders Wiklund/TT
I Malmö är över 1 300 barn hemlösa. Det motsvarar ett barn per varannan grundskoleklass.
”En fullständig katastrof”, säger kommunalrådet Sedat Arif (S).
En havererande bostadsmarknad i Stockholmsregionen kostar årligen över 4 miljarder kronor i förlorade skatteintäkter och ytterligare 36 miljarder i form av utebliven tillväxt, hävdar Stockholms Handelskammare i en ny rapport.
Katastrofalt på ett annat sätt.
Och mitt i bostadsbristens Sverige tappar byggandet fart. Enligt färska siffror från Statistiska centralbyrån minskade nybyggnationen med 16 procent under årets tre första kvartal jämfört med samma period 2017.
Katastrof? Inte än, men kan bli.
Enligt Boverket skulle det behöva byggas i genomsnitt 93 000 bostäder per år till och med 2020 eller 67 000 om året fram till år 2025. En förklaring till att det ändå byggs mindre är att många av dem som behöver bostad inte kan betala vad nyproduktion kostar.
Vad göra?
Skattesystemet skapar inlåsningseffekter som förstärkts av de amorteringskrav som tillkommit för att kyla av marknaden. Närmast desperata försök att lösa problem gör ont värre.
Det behövs friare hyressättning, men där tillåts Hyresgästföreningen agera effektiv bromskloss decennium efter decennium.
Förbättrad konkurrens inom byggsektorn kan åstadkomma en del.
Men vänta inga mirakel. Det går att bygga billigare men inte att bygga billigt. Om man inte vill bygga slum.
Dagens dysfunktionella bostadsmarknad drabbar alla kategorier, förvisso på olika sätt, men ändå. Barn i Malmös utsatta områden, ungdomar som vill flytta hemifrån, välutbildade människor mitt i karriären som får ge upp drömjobbet när bostadsfrågan inte kan lösas på ett rimligt sätt.
Bostadspolitikens låsningar måste brytas. Så här kan det inte få fortsätta.
Gå till toppen