Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Tobias Lindberg: Lidandet blir inte mindre för att EU blundar.

85000 barn har dött av svält i Jemen.Bild: Hakim
Konflikten i Jemen har kallats det glömda kriget. Men det har inte saknats påminnelser om läget i landet. Så hur har omvärlden så länge kunnat titta bort?
Frågan blev än mer brännande på onsdagen när hjälporganisationen Rädda Barnen slog larm om de jemenitiska barnens situation. Sedan kriget bröt ut år 2015 beräknas 85 000 barn ha dött till följd av brist på mat och den humanitära krisen ser snarast ut att fördjupas. Ytterligare fem miljoner barn riskerar att svälta ihjäl om striderna fortsätter.
Till råga på allt beväpnas den mest offensiva krigförande parten i Jemen – Saudiarabien – av några av de västländer som tycks vända bort blicken.
Andra konflikter kan förstås vara lättare att se. Kriget i Jemen har inte lett till några större flyktingströmmar utanför landets gränser. Enligt FN befinner sig omkring 25 000 jemenitiska flyktingar i Europa, vilket är försumbart jämfört med antalet från Syrien och Irak. Likväl beräknas 22 miljoner av Jemens 28 miljoner invånare vara i akut behov av hjälpinsatser. Och då inte minst till följd av att det saudiska flygvapnet har angripit olika civila mål.
Visst har USA, som står för merparten av saudiernas militära import, avvisat tanken på att strypa vapenleveranserna. Men även EU har ett ansvar som medlemsländerna verkar förvånansvärt ovilliga att ta.
Frågan fördes nyligen på tal, om än av andra skäl.
För Tyskland blev mordet på den saudiske journalisten Jamal Khashoggi droppen som fick fredsbägaren att rinna över i handelspolitiken. Den tyska vapenexporten till Saudiarabien har stoppats tills vidare. Men trots uppmaningar från den tyske näringsministern Peter Altmeier till andra EU-länder att följa efter har det inte hänt något på unionsnivå.
Det borde det göra – och då även med hänvisning till bombningarna i Jemen. Inför kommande fredsförhandlingar, som väntas hållas i Sverige i december, behövs en tydlig markering av att omvärlden ser vilka övergrepp som begås.
Dessvärre tenderar EU att blunda för det svåra – även i andra politiska sammanhang. Medlemsländerna har till exempel fortfarande inte lyckats komma överens om fördelningen av ansvaret för flyktingmottagningen inom unionen. Sverige, Tyskland och Frankrike hör till dem som fortsätter att driva på för ett hållbart asylsystem, men en uppgörelse verkar vara fortsatt avlägsen.
Frågan kan verka mindre brådskande sedan flyktingströmmen till Europa har minskat på senare år. Men även om färre flyktingar kommit sjövägen till Italien har en större andel än tidigare drunknat på vägen, visar en rapport från UNHCR. Samtidigt har EU gett huvudansvaret för räddningsarbetet till splittrade och våldshärjade Libyen. Till råga på allt motarbetar den italienska regeringen nu aktivt hjälporganisationer som undsätter flyktingar i sjönöd på Medelhavet.
Det är med flyktingsituationen som med kriget i Jemen – varken lidandet eller EU:s moraliska ansvar blir ett dugg mindre av att blicken vänds bort.
Gå till toppen