Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Signerat

Mats Skogkär: Ingen plats för barnbrudar.

Barnbrud i Indien. Även om barnäktenskap är förbjudet i landet förekommer det på landsbygden.Bild: Prakash Hatvalne
Vid årsskiftet skärps reglerna för utländska barnäktenskap i Sverige.
Onsdagens beslut i riksdagen är välkommet.
Idag erkänns barnäktenskap som ingåtts i utlandet – om ingen av parterna vid giftermålet hade anknytning till Sverige och ingen av dem var under 15 år.
En "skam för Sverige", enligt riksdagsledamoten Juno Blom (L), tidigare nationellt ansvarig för att motverka hedersvåld och hedersförtryck.
"Vi har sett på barn med olika måttstockar, barn som redan är bortgifta har vi tillåtit förbli i äktenskap", sade hon i P1-morgon på onsdagen.
Som framhålls i regeringens proposition är barnäktenskap en skadlig sedvänja som måste motverkas. Likaså är det viktigt att alla barn i Sverige ges samma skydd – oavsett var de är födda.
Men lagens bokstav är en sak. Minst lika viktig är tillämpningen. Myndigheter måste vilja, våga och förmå se till att lagen följs.
Och de senaste årens erfarenheter, inte minst i samband med flyktingvågen 2015, visar hur komplicerad frågan är.
Ett uppmärksammat exempel var när Mönsterås kommun placerade en 13-åring i familjehem. I sin 20-årige makes familj. Där hon blev gravid.
Och i praktiken tycks svenska myndigheter acceptera månggifte, trots att även det är olagligt. Eller hur ska det annars tolkas att Nacka kommun ordnade tre lägenheter åt en man, hans tre hustrur och 16 barn?
Även om barnäktenskap – eller månggifte – inte är tillåtet i Sverige finns det förstås inget som hindrar att parterna fortsätter att leva tillsammans som sambor. Men att det finns gränser för vad som kan åstadkommas med lagstiftning innebär inte att skärpningen är meningslös. Signalen lagändringen sänder är viktig.
Barnbrudar hör inte hemma i Sverige. Inte någon annanstans heller.
Gå till toppen