Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Huvudledare

Ledare: Ny rysk aggression. Sverige gör klokt i att ta varning.

Farleden under Kertjbron spärrades av ett ryskt handelsfartyg.
Rysk militär besköt, bordade och beslagtog på söndagen tre mindre ukrainska marinfartyg. De ukrainska fartygen fördes till hamnen i Kertj på Krimhalvön. Besättningen hålls i praktiken som gisslan.
Händelsen ledde till att FN:s säkerhetsråd på måndagen kallade till krismöte. Samma sak gjorde den västliga försvarsalliansen Nato.
De ukrainska fartygen var på väg till hamnstaden Mariupol i Azovska sjön, ett bihav till Svarta havet, när deras väg spärrades av ett civilt fraktfartyg som lagts på tvären under Kertjbron.
Moskva hävdar att båtarna kom in på ryskt territorialvatten. Men enligt ett avtal från 2003 utgör Azovska sjön och Kertjsundet gemensamt territorialvatten för Ukraina och Ryssland.
Ryssland och president Vladimir Putin testar gränser. I vanlig ordning. Ser vad som låter sig göras, vad det går att komma undan med. Ljuger, förnekar, vilseleder. Allt för att skapa oklarhet och osäkerhet hos omvärlden. Typiskt nog var Ryssland bland de första att begära att säkerhetsrådet skulle sammanträda – för att diskutera denna ukrainska "provokation".
Bron som Ryssland byggde över Kertjsundet för att förbinda den ockuperade och olagligt annekterade ukrainska halvön Krim med det ryska fastlandet blev en förevändning för Kreml att stärka sin militära närvaro i de omgivande farvattnen. Dessutom byggdes bron med så låg höjd att den försvårar kommersiell fartygstrafik till Mariupol, som ligger bara några tiotal mil från fronten mot de ryskstödda rebellerna i östra Ukraina.
Ryssland hotar i praktiken halva Ukrainas kust med blockad. Det är en ekonomisk stryplek – utan någon som helst lekfullhet – där Ryssland omväxlande ökar och minskar trycket mot Ukraina.
De brott mot internationell rätt Ryssland gör sig skyldigt till i sin aggression mot Ukraina kan mycket väl komma att testas också mot andra länder. Som de baltiska staterna. Finland. Sverige. Länderna kring Östersjön.
Där, på havsbottnen, ligger som bekant numera en rysk gasledning, och snart två: Nord Stream som förser framför allt Tyskland med rysk gas. Ett utmärkt svepskäl för ökad rysk militär närvaro i Östersjön. Och för olika aggressiva handlingar även där.
I onsdags, under en svensk-belgisk marinövning, flög ryska stridsflygplan beväpnade med skarpladdade robotar, provokativt nära det belgiska örlogsfartyget Godetia, kommandofartyg för de minröjningsfartyg som ingår i Natos insatsstyrka.
"Det kan vara så att Ryssland ökar trycket mot sjöstridskrafter i Östersjön", sade Niklas Granholm på Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, till SVT Nyheter.
Den amerikanske presidenten Donald Trumps omedelbara reaktion på det ryska angreppet blev att på Twitter slå ner på de europeiska Natomedlemmarna för att de inte bär sin ekonomiska del av den gemensamma försvarsbördan.
Kanhända rätt i sak, men sämsta möjliga tidpunkt.
De styrande i Kreml måste njuta av denna uppvisning av internt Natokäbbel. Att splittra den västliga försvarsalliansen står högt upp på den ryska statsledningens önskelista.
Att relationerna med Ryssland skulle kunna normaliseras under landets nuvarande styre är en naiv tanke. Sanktionerna mot Moskva måste upprätthållas och det kan finnas anledning att skärpa dem. Den olagliga annekteringen av Krim får aldrig bli ett fait accompli, ett fullbordat och accepterat faktum. Det samma gäller aggressionerna mot Ukraina i övrigt.
EU:s permanente rådsordförande Donald Tusk var välgörande tydlig.
"Jag fördömer det ryska användandet av våld i Azovska sjön. Ryska myndigheter måste släppa ukrainska besättningsmän och fartyg och undvika ytterligare provokationer. EU kommer att vara fortsatt enigt i sitt stöd till Ukraina", skrev Tusk på Twitter.
Maktspråk är det enda språk Kreml förstår och respekterar – om än motvilligt. EU och Nato måste agera med extrem fasthet och tydlighet i detta läge.
En viktig uppgift för nästa svenska regering blir att stärka försvaret. Och att lyfta frågan om svenskt Natomedlemskap.
Alliansfriheten må ha tjänat Sverige väl. Men den säkerhetspolitiska utvecklingen i Sveriges närområde har drastiskt försämrats. Då kan inte allt förbli vid det gamla.
Gå till toppen