Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Mats Skogkär: Civilkurage låter så enkelt.

Ska grannar som misstänker våld i nära relationer försöka ingripa?Bild: Anders Wiklund/TT
Hör du något hos grannen som skulle kunna vara våld i en nära relation? Gå då och ring på och fråga om allt står rätt till.
De här råden ger allt fler bostadsbolag runt om i landet till sina hyresgäster, inspirerade av föreningen Huskurage.
Men är det goda råd? Kloka råd?
På tisdagen var en av grundarna av Huskurage inbjuden av Länsstyrelsen i Skåne och Polisregion Syd för att berätta om föreningens koncept på en heldagskonferens i Malmö om brottsförebyggande arbete.
"Målet är att Huskurage ska bli en folkrörelse och att vi tillsammans gör civilkurage till norm", heter det på föreningens hemsida.
Och det låter ju bra. Så enkelt och självklart. För vem vill inte se civilkurage hos sina grannar och medmänniskor?
För några år sedan drev Kristdemokraterna frågan om att införa en civilkuragelag. Debatten fördes med emellanåt långsökta argument, som att det i Sverige inte är straffbart att stå och se på medan ett barn drunknar i en vattenpöl.
Att sådan passivitet eller liknöjdhet är förkastlig, omoralisk och straffvärd skulle förmodligen ingen förneka. Men det är knappast den typen av situationer som skulle bli aktuella i verkliga livet.
Ett något mer realistiskt exempel dyker upp i SVT Nyheter Skånes pågående och förtjänstfulla granskning av Malmö kommuns mångmiljonsatsning på att få unga kriminella att lämna brottets och missbrukets bana. Att döma av vad som hittills har framkommit en minst sagt vårdslös hantering av skattemedel.
En av dessa unga män som skulle räddas ur kriminalitet placerades i ett så kallat stödboende i en lägenhet i Bunkeflostrand. Där kom han en dag i högljutt bråk med sin flickvän.
En granne som hörde skrik från lägenheten tog mod till sig och ringde på. Han angreps då av mannen som tog strypgrepp på honom. Grannen lyckades fly till sin egen bostad, jagad av den kriminelle, som vandaliserade familjens balkong och under diverse hotelser slog på dörrar och fönster.
Den kriminelle hann dödshota ytterligare tre grannar innan han flyttades till ett annat stödboende i en lägenhet i Malmö. Där fortsatte han den brottsliga karriär vistelsen i stödboendet var tänkt att bryta. Tills han efter några månader sköts till döds.
Grannen i Bunkeflo är värd beundran, men hans goda intentioner tog en ände med förskräckelse. Att på förhand avgöra var gränsen går mellan civilkurage och dumdristighet är inte så lätt.
Polisen brukar i regel inte uppmana allmänheten att ingripa om de ser eller misstänker att ett brott pågår.
Vid larm om lägenhetsbråk knackar inte ens erfarna poliser på dörren utan att tänka sig noga för, utan att först försöka ta reda på vem en eventuell våldsman är.
Att den här typen av kampanjer vinner popularitet är kanske inte så märkligt. Det är ett enkelt och billigt sätt för bostadsföretag att visa upp korrekta värderingar, samhällsengagemang – att på det hela taget framstå som ansvarstagande.
Åtminstone till den dag någon ringer på hos fel granne.
Gå till toppen