Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Åsa Moberg: Hur bygger man bättre utan att byta ut befolkningen?

Åsa Moberg läser nya numret av Arkitekten och hittar intressanta ingångar till bostadskrisen.
Hamnoasen bostadskvarter Landskrona med egen pool stod klart för ett år sedan.Bild: Erik Melkersson
Också låginkomsttagare måste kunna bo, det är temat i tidskriften Arkitekturs senaste nummer (7/2018). Chefredaktören Julia Svensson ställer en viktig fråga: ”Hur förbättrar man en stadsdel utan att samtidigt byta ut befolkningen?” Rimliga boendekostnader måste inte betyda lägre kvalitet.
Inte helt oväntat uppmärksammas Landskrona i just det sammanhanget, en stad i snabb utveckling. Men, hävdas det, också en stad som lyckats bygga bra bostäder till rimliga priser. Arkitekterna Håkan Forss och Alexander Lenre på Stadstudio hittade en centralt belägen drömtomt: ett obebyggt kvarter med söderläge och havskontakt. Endast stadens oförtjänt dåliga rykte kunde förklara att ingen kastat sig över den, men de två arkitekterna såg stora möjligheter.
Kommunen önskade fler bostadsrätter, det finns redan många hyreshus i centrala Landskrona. Arkitekterna avstod från maximal exploatering till förmån för sol och ljus. Det blev tio bostäder i parhus och ett femvåningshus med 16 lägenheter, allt samlat runt en öppen gård. Bostadsrättsföreningen Hamnoasen fick i förra veckan Skånes arkitekturpris av Region Skåne och husen ser väldigt trevliga ut, som om visionen om att ansluta dem till stadens karaktär har lyckats. Balkonger, loftgångar, smala gränder, gröna odlingsytor och en pool på gården.
Ett drömboende, byggt för drygt 31 000 kronor per kvadratmeter. Det är bara att applådera. Är det så här den miljövänliga framtiden ser ut? Centralt belägna bostäder som har allt, så att varken bil eller sommarställe behövs? Tänk vilka vinster vi alla kommer att få dela på, i minskade utsläpp och frigjorda parkeringsytor.
Imponerande är också rapporten om ”Lusthusbacken”, där arkitekten Maria Block har ritat 24 ekologiska lägenheter i fyra fastigheter utanför Piteå. De är byggda i trä, både i stommen och i fasaderna, som är klädda med obehandlade aspspån. Det ska hålla i 40 år. Huselementen är prefabricerade och allt är lokalt utom tältet där delarna sattes ihop. Det var specialbeställt från USA och klarar byggen på upp till fyra våningar.
Byggherre är Polarrenen, Polarbröds investeringsbolag, som satsar på ekologiska hyreshus och vindkraft. Husens energisystem och avfallsåtervinning är också speciella. Piteå kommun skrev direktiven 2010, innan en ny lag 2015 förbjöd kommuner att ställa krav på bostäders tekniska egenskaper. Lagen tillkom för att snabba på bostadsbyggandet, men innebär att enskilda kommuner inte längre kan bli föregångare.
En av fördelarna med att vara kringresande författare som jag är att man får se mycket. De vackra husen på Furunäset fick jag se under en tur i Piteå.
Det utförligaste reportaget i Arkitekten ägnas Örebro. Staden intar en särställning när det gäller bostadsbyggande. Dan Hallemar granskar ”Örebromodellen”. Den formaliserades av Björn Sundin, kommunalråd (S), 2011-2017, som samlat sina tankar i boken ”Samhällsbygge pågår: en personlig handbok i att förändra kommunen (och världen)”.
Örebro använder planmonopol och markinnehav för att skapa en bra marknad och ger endast markanvisningar för mark som redan är detaljplanelagd. Det ledde till att staden under 2016 och 2017 fick 8,3 nya hyreslägenheter per 1 000 invånare, att jämföra med Stockholms 1,8 eller Göteborgs 1,2.
Gå till toppen