Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Huvudledare

Ledare: Macron på bräcklig grund. Klyftor hotar reformarbete.

I ett elektronikvaruhus i Marseille visas Macrons tv-tal i mångdubbel upplaga.Bild: Claude Paris
Efter veckor av aktioner, demonstrationer och våldsamma upplopp backar den franske presidenten Emmanuel Macron inför trycket från proteströrelsen Gula västarna.
Men hans eftergifter lär avfärdas som för lite, för sent. Och oförståelsen inför protesterna är inte bara ett franskt problem.
I ett tv-tal till nationen på måndagskvällen medgav Macron att han inte varit tillräckligt lyhörd och beklagade att han gjort en del uttalanden som sårat.
"Jag vill i dag utfärda ett ekonomiskt och socialt undantagstillstånd", förklarade Macron.
Minimilönen höjs vid årsskiftet med 100 euro i månaden. Macron uppmanade alla arbetsgivare att ge sina anställda en bonus vid årsslutet, pengar som inte kommer att beskattas. Övertidsersättning ska också skattebefrias. Pensionärer slipper en aviserad skattehöjning.
Allt för att fransmännen ska kunna "leva bättre på sitt arbete" från och med årsskiftet.
Samtidigt slog Macron fast att det reformarbete han och hans parti gått till val på kommer att fortsätta.
Fortsatte gjorde också de gula västarnas blockader av vägar och bränsledepåer runt om i landet. På tisdagen genomförde franska studentorganisationer också en protestdag, mardi noir, mot planerade utbildningsreformer.
Den mäktiga fackorganisationen CGT konstaterade i ett uttalande att Macron "inte förstått något av den vrede som uttrycks".
Så kommer Macrons tal att få någon effekt? Ett svar på frågan kan anas till helgen, då nya protester och oroligheter är att vänta.
Macron och hans parti La République en marche, LREM, kom från nästan ingenstans, sågs och segrade i valen 2017. Frankrikes tidigare maktpartier till vänster och höger, Socialistpartiet respektive Republikanerna, föll ihop som korthus.
Macrons seger i presidentvalet framstod som övertygande. Men det var på sätt och vis en synvilla.
När hänsyn tas till det låga valdeltagandet så fick Macron i presidentvalets första omgång bara stöd av 18,19 procent av samtliga röstberättigade. Av drygt 47 miljoner väljare röstade nästan 39 miljoner på en annan kandidat eller inte alls.
Parlamentsvalet gav LREM egen majoritet i nationalförsamlingen med 308 av 577 mandat. Men andelen röster motsvarade bara 16,55 procent av de röstberättigade väljarna.
Det aktiva väljarstödet Macron och LREM fick i valen ligger för övrigt i nivå med presidentens nuvarande opinionssiffror; 18 procent anser enligt YouGov att han gör ett bra jobb.
Macrons mandat vilade med andra ord på bräcklig grund från första stund. Att hans satsning på nödvändiga men impopulära reformer mött så hårt motstånd framstår mot den bakgrunden som föga förvånande.
Extremister till både höger och vänster försöker utnyttja protesterna, men de gula västarna bärs fram av ett brett, folkligt missnöje. Det som utspelat sig i Frankrike de senaste veckorna är något av samma "rostbältesprotest" som bidrog till att Donald Trump segrade i det amerikanska presidentvalet. De som gör uppror är människor från såväl landsbygd som stad som känner sig övergivna och missgynnade. Och som på många sätt har goda skäl för detta.
Politiken måste hantera denna frustration annars pressas fler väljare ut på ytterkanterna, till vänster och till höger, till populister med enkla svar.
Det är den växande konflikten mellan de grupper David Goodhart, i sin uppmärksammade bok om det populistiska upproret The Road to Somewhere, kallar "någonstansare" respektive "vartsomhelstare".
"Vartsomhelstare" utgörs av en framgångsrik, urban övre medelklass som den nya ekonomiska ordningen gjort till utvecklingens vinnare, de välutbildade, de eftertraktade, de resursstarka, de som kan finna sig tillrätta lite varstans i världen. Deras motpol är "någonstansarna", de som blivit frånåkta av utvecklingen, de som förlorat sina jobb eller hänvisas till en allt otryggare tillvaro på en allt tuffare arbetsmarknad, de som är platsbundna, de som inte vill flytta eller inte har något att flytta till.
Och de finns på långt fler platser än i Trumps USA och Macrons Frankrike.
Gå till toppen