Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Aquaman: Extra allt, hela tiden

Aquaman är ett fartfyllt äventyr med maffiga undervattensscener, men handlingen är högstämd och fattig på överraskningar. Malin Krutmeijer ser en bitvis berörande actionfilm med bra birollsinsatser, men där effekterna är oinspirerade.

Jason Momoa som Aquaman.Bild: Jasin Boland

Aquaman

BIO. FANTASYACTION. USA, 2018. Regi: James Wan. Med: Jason Momoa, Amber Heard, Patrick Wilson, Nicole Kidman. Åldersgräns: 11 år. Längd: 2.23.

Aquaman är serieförlaget DC Comics undervattenshjälte, kung över den sjunkna staden Atlantis och medlem i superhjältegänget Justice League. Såklart var det bara en tidsfråga innan han i dessa superhjältetider skulle ägnas en egen film. Nu är den här, regisserad av James Wan, främst känd för skräckfilmer som ”The Conjuring” och ”Insidious”.
Den är ett fartfyllt äventyr med maffiga undervattensscener och massor av bråk och krig där vår hjälte får visa vad han går för.
Storyn går ut på att Aquaman, eller Arthur Curry som hans civila namn lyder, ska bejaka sitt öde och inse att han är den rättmätige kungen över livet i havet. Längs vägen måste han nedkämpa sin ärkefiende Black Manta och leta upp och göra anspråk på, inte ett svärd som det brukar vara, utan en oerhört speciell, konungslig treudd. Dessutom måste han ”stoppa en galning från att förstöra världen”.
Allt detta är ju allmängods i såväl superhjälte- som fantasy- och äventyrsgenrerna och filmen dignar av skamlösa lån från både ”Stars wars”-serien och Peter Jacksons ”Sagan om ringen”-filmatiseringar. Det hade inte nödvändigtvis gjort så mycket om inte handlingen emellanåt varit så högstämd och fattig på överraskningar, och slagsmålsscenerna ofta kommit som om de enbart slängts in för att få slut på en pratig scen.
Aquamans bakgrundshistoria berättas mer omsorgsfullt och innerligt. Hans mamma, drottning i Atlantis, spolas upp på en strand i Maine, räddas av en väderbiten fyrvaktare och Nicole Kidman och Temuera Morrison i rollerna lyckas faktiskt få romansen att beröra.
Aquaman själv spelas av Jason Momoa (Khal Drogo i ”Game of thrones”) som en actionhjälte av klassisk typ: en enkel kille med järn i nävarna. Ackompanjerad av hårdrocksriff tar han ner pretentionerna med lakoniska kommentarer, som den annars karismatiske Momoa tyvärr inte riktigt får fjutt på. Hans brister som skådespelare vägs delvis upp av stjärnorna på birollssidan, förutom Kidman och Morrison även Patrick Wilson och Willem Dafoe.
Många har jublat över filmens visuella prakt, och jag må vara mossig men jag tycker att det ibland blir ganska rörigt. Effekter bör tajmas för att inte slå hål på spänning och förundran – här är det mer extra allt, hela tiden. Det känns mer rutinmässigt än inspirerat.
Gå till toppen