Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Christine Antaya: Så många bevis på kraften i det oväntade

Christine Antaya ser en bred och brokig jubileumsutställning på Galleri Konsten.

Över 100 konstnärer deltar i Helsingborgs konstförenings 80-årsjubilerande utställning.Bild: Tjerstin Thorsén

Jubileumsutställning – Helsingborgs konstförening

Galleri Konsten, Helsingborg, t o m 16/12.

Över 100 konstnärer ställer just nu ut på Galleri Konsten på Kopparmöllegatan. När Helsingborgs konstförening firar 80 år dominerar måleriet men här finns de flesta medier man kan tänka sig. Hur allt får plats? Medlemmarna får delta med varsitt verk som inte får vara större än 22 x 16 cm.
De tvådimensionella verken är hängda på nätstrukturer i mitten av rummet, en smart lösning. En klassisk salongshängning med väggarna täckta från golv till tak hade varit plottrig och omöjlig att överblicka. På detta sätt betonar man också skickligt släktskap mellan verk: Annika Thorséns fria broderi ”Med röda streck” har ett uttryck som påminner om den amerikanska konstnären Louis Bourgeois ”insomnia drawings”, där mönster och repetition möter sömnlöshetens tankspriddhet och desperation. Bredvid har man hängt Christina Strokirk Anderssons ”Troll”, vars svarta små streck i akvarellen påminner om stygn.
Emil Östlund är känd i regionen för sina expressiva landskap, men här ställer han ut en liten humoristisk teckning. Det är ett smart sätt att utmärka sig, här finns nämligen flera varianter av landskap, abstrakta, naiva, och impressionistiska akvareller såsom Bjarne Madsen Härdigs ”Gryningsljus”; trots den blygsamma storleken har verket kraften av en oljemålning. Den fångar det bländade dagsljuset som kommer över krönet, men som inte förmår lysa upp allting.
Rita Windes "Drömscenen".Bild: Tjerstin Thorsén
Flera av de mer säregna verken är i textil. Rita Windes ”Drömscenen” är ett runt kollage som vilar i fönstret, till synes gjort av köksmattor. Konstnären arbetar även med dessa ”sydda målningar” i större skala, då gestaltas nog ännu tydligare känslan av ett traditionellt kvinnligt rum som tar plats. På andra sidan rummet ansluter sig Nina Johanssons broderi med orden ”Så här är det nu men så här kommer det inte alltid att vara” till en tendens av affirmation och hantverk i samtidskonsten.
Det är förstås brett och brokigt. Men utställningen är också en påminnelse om det nödvändiga både i konst som hjälper oss få syn på världen – som säger ”här, så här är det, så här bryts solstrålarna mot vattnet” – och den konst som är ambivalent och abstrakt: som Gertrud Alfredssons ”Drömkapsel”, en sluten keramikcylinder utan bruksfunktion. Objektet tycks stumt och inbundet, och är en fin påminnelse om konstens privilegium att få vara komplex. Den ömma omfamningen inuti Inga Modéns lilla ”Kärlekskastanj” och Joanna Thedes lampor av hårlockar eller pillerkartor är ytterligare bevis på kraften i det oväntade.
Man måste ryckas med i vad som inte kan beskrivas som något annat än ”skaparglädje” här. Kanske kan tilltaget karaktäriseras mer som en happening än en traditionell utställning; det är ett överdåd av konst för att väcka dig ur vinterdvalan, som insisterar på att du glömmer preferenser och smakhierarkier och bara tittar.
Gertrud Alfredssons ”Drömkapsel”.Bild: Tjerstin Thorsén
Gå till toppen