Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Aktuella frågor

Debattinlägg: ”Tolerans är inte en stillatigande och passiv attityd, utan förutsätter diskussion och kritik.”

Det finns tre vanliga missuppfattningar när det gäller yttrandefrihet, skriver Christian Fernández, docent och lektor i statsvetenskap vid Malmö universitet.

Miljöminister Alice Bah Kuhnke (MP), Hedi Fried, som överlevde Förintelsen, och Linnea Claeson, handbollsspelare och samhällsdebattör, inför att Nordiska motståndsrörelsen ska demonstrera i Stockholm. En demokratisk stat måste både stimulera och sätta gränser, skriver artikelförfattaren.Bild: Pontus Lundahl/TT
Från många håll påpekas att yttrandefriheten är i fara. Men vad kännetecknar en fungerande demokratisk yttrandefrihet? I dagens polariserade debattklimat är det svårt att föreställa sig ett meningsfullt svar. Själv hoppas jag att 2019 ska innebära ett större mått av tolerans och politisk anständighet.
Debatten om yttrandefrihet följer oftast ett tröttsamt förutsägbart mönster som varken överraskar eller upplyser. Det finns nästan alltid två läger: det ena vill att det ska vara ”högt i tak”, att man ska få säga allt man har på hjärtat, det andra att man ska tänka på hur det man säger kan uppfattas, ingen ska kunna bli kränkt.
En sådan polarisering ger en missvisande och alltför enkel bild av vad yttrandefrihet är och vad den innebär. Bilden behöver nyanseras och utvecklas om en meningsfull diskussion om hot mot och försvar av yttrandefriheten ska kunna föras.
Det finns tre vanliga missuppfattningar när det gäller yttrandefrihet:
1. Yttrandefrihet är inte att man får säga vad som helst. Precis som andra fri- och rättigheter är yttrandefriheten relativ i förhållande till de värden den tjänar och skadan den kan orsaka. För J S Mill, ämnets mest uppburne tänkare, var yttrandefrihetens avgörande värde samhällsutveckling. Ett samhälle där idéer och kunskap sprids fritt och prövas offentligt skapar klokare medborgare och bättre beslut än ett samhälle där konventioner och dogmer härskar. Det är en tanke som förutsätter att debattörer lyssnar, respekterar och lär av varandra. Mills yttrandefrihet förutsätter inte bara fritt talande, utan aktivt och generöst lyssnande.
2. Yttrandefrihet betyder inte yttrandejämlikhet. Åsikter som grundar sig på beprövad kunskap är mer värda än sådana som inte gör det. Samma sak gäller för åsikter som vilar på grundläggande demokratiska värden. Den som utmanar välgrundade uppfattningar om vad som är sant och önskvärt bör prövas hårdare än andra. Det gäller både högerpopulister som klagar över censur så fort etablerade medier kritiserar deras åsikter, och människor som känner sig kränkta så fort någon kritiserar vad de tycker. Viktigt är också att människor med avvikande uppfattningar varken tigs ihjäl eller mobbas ut från den offentliga debatten. Deras röster och kritik har ett särskilt värde för yttrandefriheten eftersom de tvingar samhället att syna vedertagna sanningar och ideal.
3. Yttrandefriheten mår inte bäst om den lämnas helt fri och utan regleringar. En demokratisk stat måste både stimulera och sätta gränser. Frågan är inte om, utan hur, myndigheter ska främja offentliga meningsutbyten och spridning av kunskap. I demokratiska samhällen som Sverige bör staten främja att åsikter offentligt möts och bryts mot varandra. Meningsutbyten som präglas av respekt och anständighet bör få stöd. Bara så kan yttrandefriheten leda fram till synteser, nya insikter och ömsesidigt lärande.
Tolerans är en oumbärlig ingrediens i en fungerande demokratisk yttrandefrihet. Med tolerans menar jag inte den triviala vardagsinnebörden: en glad-i-mångfald- och leva-och-låt-leva-mentalitet. Jag menar tolerans i egentlig mening: ett principfast försvar för humanism och demokratiska värden kombinerat med en förmåga att eftertänksamt och seriöst bemöta åsikter som ogillas eller avviker från det som majoriteten är överens om.
Tolerans betyder att man tolererar misshagliga yttranden till förmån för ett högre syfte – att det kan finnas många värdefulla åsikter i en fråga, att alla förtjänar att höras och att man blir klokare av att diskutera med andra.
Tolerans är inte en stillatigande och passiv attityd, utan förutsätter öppen diskussion och kritik. Bara så kan yttrandefriheten försvaras i längden. Det är en attityd som jag önskar att vi tar med oss in i 2019. Det gäller oss alla, men framför allt politiker och opinionsbildare.

Christian Fernández

Christian Fernández är docent och lektor i statsvetenskap vid Malmö universitet. Han är aktuell med boken Tänka fritt eller tänka på andra – om politisk korrekthet, yttrandefrihet och tolerans.
Gå till toppen