Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Ledare: Att ha eller inte ha. Det är bostadsfrågan.

Förutom nybyggen krävs ny hyresmodell.Bild: Jonas Ekströmer/TT
Klyftorna växer i Sverige. Skillnaden blir allt större mellan att ha och inte ha – bostad. De som har förstahandskontrakt på hyresrätter, och särskilt i landets större städer, hör till vinnarna på förd politik. Samtidigt hör de som är i behov av en hyresbostad till de verkliga förlorarna.
Kötiderna är långa – i Stockholm handlar det ofta om tio till tjugo år. Bristen på hyresbostäder trissar i sin tur upp priserna på bostadsrätter och småhus. Det är en viktig förklaring till att svenskarnas skuldsättning har ökat så mycket på senare år. Och de politiska åtgärderna för att bromsa låneutvecklingen har inte minskat de grundläggande problemen.
Tvärtom.
"Bostadsmarknaden försågs nyligen med 'dubbla lås' för unga familjer när regeringen införde det så kallade bolånetaket. Möjligheterna försämrades ytterligare när amorteringskrav infördes", skriver ekonomiprofessorerna Roland Andersson och Lars Jonung på DN Debatt (8/1). De hoppas att de pågående regeringsförhandlingarna ska bana väg för en utfasning av hyresregleringen. Den har skapat problem på bostadsmarknaden under alldeles för lång tid, påpekar de.
Utan regleringen hade tillgång och efterfrågan inte haft så svårt att mötas. Inte heller hade klyftan varit så stor mellan dem som är inne på marknaden och dem som försöker ta sig in. Det inser flera partier. Men hittills har de inte lyckats enas om vilka åtgärder som krävs.
Flera källor uppger att en överenskommelse var nära under förhandlingarna i december mellan S, MP, L och C. Bland förslagen som låg på bordet fanns marknadshyror för nya bostäder samt större hänsyn till läget i hyressättningsmodellen. Men Centerpartiet ville gå längre och ge enskilda hyresgäster rätt att själva förhandla fritt med bostadsvärden om hyran. Socialdemokraternas nej till detta var, enligt en källa till Ekot, en viktig förklaring till att regeringsförhandlingarna sprack. En annan källa hävdade samtidigt att de rödgröna var beredda till stora eftergifter även i fråga om hyressättningen inom befintligt bostadsbestånd.
Mot den bakgrunden borde S, MP, L och C nu kunna ta sig samman och enas i en ny förhandlingsomgång. Ett samarbete mellan de fyra partierna är alltjämt det rimligaste sättet att få underlag till en ny regering. Och Sverige behöver en lösning på de bostadspolitiska knutarna. Som Andersson och Jonung framhåller missgynnar hyresregleringen både arbetsmarknaden och integrationen av nya grupper i det svenska samhället.
Faktum är att till och med de främsta försvararna av dagens ordning – inom Hyresgästföreningen – är öppna för reformering. Förbundschefen Jonas Nygren säger till Dagens industri (6/1) att han är redo att diskutera hyressättningssystemet inom ramarna för en större bostadspolitisk reform. Som han mycket riktigt påpekar finns det även skäl att se över sådant som flyttskatten och ränteavdragen.
Låt vara att Nygren fortfarande inte vill höra talas om marknadshyror i renodlad form. Det har ändå gått långt när det visas reformvilja från en intresseorganisation för personer som vinner på rådande ordning. Alldeles för långt för att låta frågan bero under ännu en mandatperiod. Nu behövs en bred uppgörelse som gör ordningen på bostadsmarknaden rimligare.
Naturligtvis måste förändringarna ske stegvis och med hänsyn till hushållens ekonomi. Det får inte bli en hyreschock för någon av de berörda grupperna. Men om ingenting görs lär problemen bara tillta. Tröskeln för att komma in på marknaden kommer att bli ännu högre och köerna ännu längre för att få hyresbostad.
Därför blir det svårförsvarligt om en ny regering inte tar initiativ till ny bostadspolitik.
Gå till toppen