Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Malin Krutmeijer: Den långa flykten: Kaninerna lever trots platt animation

BBC:s och Netflix nya version av Richard Adams "Den långa flykten" vinner i längden, tycker Malin Krutmeijer.

Den tuffa kaninen Bigwig är redo för strid.Bild: Netflix

Den långa flykten

STRÖMMAD TV-SERIE. ANIMERAD FANTASY. Regi: Noam Murro. Röster: James McAvoy, Nicholas Hoult, Ben Kingsley, Gemma Arterton. Längd: 4 avsnitt à 0,50.

När jag ska kolla en sak som jag fått för mig – men inte lyckas bekräfta – om kaniner ramlar jag in på olika veterinärsajter. Överallt kan man läsa hur viktigt det är att vara medveten om att kaninen är ett bytesdjur, för att förstå djurens flyktreflexer och andra beteenden.
Detta visste författaren Richard Adams när han skrev sin berömda, inte alldeles barnvänliga saga med kaniner i huvudrollerna. I den bästsäljande fantasyromanen ”Den långa flykten” (”Watership Down” i original) från 1972 är ödet som bytesdjur inskrivet i kaninernas eget mytologiska universum.
Kaninernas ursprungsmyt inleder, i ett tjusigt skuggspel, BBC:s animerade serieversion av ”Den långa flykten” som hade svensk premiär på Netflix kring jul. Men det är som bekant inte rovdjur av kött och blod som driver kaninerna på flykt från flockens boplats, utan giriga människors grävskopor. Kritiken är hård mot hänsynslös byggprojektering och industrialisering som äter upp natur och landsbygd.
Dessvärre är de sköna ängarna och lummiga dungarna inte direkt saftigt skildrade i serien. De är en platt fond för tämligen oplastiska och uttryckslösa kaniner som faktiskt är rätt svåra att skilja från varandra. Med tanke på datoranimationens utveckling är det svårt att begripa i en annars ambitiös produktion.
Man får helt enkelt lyssna ordentligt på kaninernas röster för att särskilja dem, och de görs av ett gäng brittiska skådespelaress. Nicholas Hoults känsliga, synska Fiver, James McAvoys hederliga Hazel, John Boyegas våldsamma, självuppoffrande Bigwig och Anne-Marie Duffs rebelliska men brutna Hyzenthlay – alla tränger de igenom figurernas stela mimik och berör.
Själva berättelsen får tid att utvecklas i serieformatet, som är avsevärt längre än Martin Rosens välkända en och en halv timme långa tecknade filmversion från 1978. Den vinner på det, regissören Noam Murro – mest känd för reklamfilmer och actionspektaklet ”300: Rise of an empire” – tar väl vara på de fyra gånger femtio minuterna. Kanske är den nya serien också lite snällare, men skildringen av den auktoritära, patriarkala militärregimen i kaninkolonin Efrafa är otäck så det räcker.
Seriens kvaliteter kompenserar de visuella bristerna. Det här är en fin, innerlig tolkning av en klassisk roman.
"Den långa flykten" finns på Netflix.
Gå till toppen