Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Huvudledare

Ledare: Skadligt stor klyfta mellan stad och land.

Högkonjunktur, höga bostadspriser, hög efterfrågan på arbetskraft. Det är återkommande uttryck i beskrivningen av utvecklingen i Sverige på senare år. Men de fångar långtifrån hela landets perspektiv. Medan vissa kommuner har klirr i kassan och kämpar för att klara inflyttningen dras andra kommuner med motsatta problem.
Sedan mitten av 1980-talet har befolkningen minskat i nästan hälften av landets kommuner. Två tredjedelar av landsbygdskommunerna har förlorat invånare sedan 1985. Och med utflytningen försvinner efterfrågan på tjänster, vilket gör att servicenäringar slår igen. Samtidigt krymper skatteunderlaget, vilket kan ställa till det ordentligt.
Främst är det personer i arbetsför ålder som flyttar medan äldre tenderar att bo kvar. Det ger förhållandevis stora omsorgsbehov. För den lokala förvaltningen finns lagstadgade krav på att ge likvärdig service överallt i landet. Men när skatteintäkterna sjunker kompenserar det kommunala utjämningssystemet inte fullt ut i sin nuvarande form. Det driver upp skatten på lokal nivå. I praktiken får en del av de svenskar som betalar högst kommunalskatt därmed också minst för pengarna.
Även om problematiken främst förknippas med Norrlands glesbygd finns den i varierande grad på många andra håll.
SVT uppmärksammade i veckan att cirka 1 300 hus står helt tomma på landsbygden i Falkenbergs kommun. Där drivs nu ett offentligt projekt för att försöka få företagare att ta sig an ödehusen och driva verksamhet på landet.
Men det räcker inte med lokala initiativ för att förbättra villkoren på landsbygden. Det måste till politiska krafttag även på riksnivå – inte bara av rättviseskäl, utan också för att värna sammanhållningen. Medborgarnas skilda upplevelser av utvecklingen bidrar till ökande spänningar mellan stad och land.
Enligt en rapport som Stockholms handelskammare presenterade i fjol upplever 40 procent av dem som bor utanför storstadsregionerna att motsättningarna mellan huvudstaden och övriga landet har ökat under de senaste tio åren. Många av de tillfrågade ansåg att storstadsbor saknar insikt i hur det är att leva på andra orter.
Känslor av det slaget göder populism och motsättningar mellan olika grupper. Det är illa i sig, dessutom är ju stads- och landsbygdsområden i högsta grad beroende av varandra.
Före valet talade flera riksdagspartier om att satsa mer på landsbygden.
Centerpartiet lovade satsningar för att öka polis- och läkartätheten samt åtgärder för bättre vägar på landsbygden. Det senare lovade även Socialdemokraterna, medan Miljöpartiet talade om att låta fastighetsskatten för vind- och vattenkraften tillfalla de kommuner och regioner där den produceras.
Här har en ny regering en hel del att göra. Mycket talar dessutom för att det kommunala utjämningssystemet behöver justeras till landsbygdens fördel. En statlig utredning föreslog detta i höstas och också det behöver en ny regering ta ställning till.
Utgångspunkten måste vara att minska klyftan mellan stad och land. Hela Sverige ska – fortfarande – leva.
Gå till toppen