Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Med andra ord

Läsarbrev: "Att dömda grova våldsbrottslingar förlorar rätt till umgänge med sina barn är klokt."

Läser med stigande indignation hur Sofia Nerbrand (10/1) resonerar kring det danska förslaget att frånta grova våldsbrottslingar deras föräldraansvar. Hon motsätter sig på ett otroligt naivt sätt detta och använder dessutom det danska lagförslaget som argument för att hålla SD utanför i politiken genom att koppla ihop nyss nämnda lag med den danska hållningen i flyktingfrågan.
Att dömda grova våldsbrottslingar per automatik förlorar sin rätt till umgänge med sina minderåriga barn är klokt. Jag har som yrkesverksam psykolog flera gånger mött den oro som barn och den andre föräldern tvingats leva med inför umgänget med en våldsverkande förälder. Det är en illusion att tro att vi som människor kan handla annorlunda gentemot våra barn än vi gör mot andra vuxna. Det är faktiskt ofta precis tvärtom. Vi lyckas behärska och dölja våra sämsta sidor i vuxenvärlden, på jobbet och bland vänner, men tyvärr är det i relation till våra barn som de kommer fram.
Att grova våldsverkare med självklarhet skulle vara goda föräldrar som "älskar och ta hand om sina barn" är snarare undantaget än regel. Sofia Nerbrands förslag att det skulle prövas från fall till fall är i och för sig bra, men bör enligt min mening utgå från att den våldsverkande förälder som önskar umgänge med sina barn måste övertyga barnskyddande myndigheter om att detta inte är till skada för barnet. Jag tycker det danska förslaget är utmärkt.
Kati Falk
Kina har gått från att vara ett extremt fattigt land till att vara bland de mest framgångsrika i världen. Summan av politisk diktatur och kapitalistiskt ekonomiskt system har med Göran Perssons ord skapat en stor stabilitet. Om människor måste välja mellan att uttrycka det fria ordet eller en stabil privatekonomi väljer de det senare. Exempelvis de afrikanska staterna får låna pengar till infrastruktur som byggs av Kina. Om lånen inte kan betalas kan man lätt föreställa sig konsekvenserna. Sovjetunionen med satellitstater gick omkull inte på grund av den politiska ofriheten, utan på grund av den usla planekonomin som gjorde alla fattiga.
Är Kinas kombination av diktatur och kapitalism det koncept som blir framtiden i världen?
Birgitta Hernestam
Ledarskribent Matilda Molander reducerade (4/1) regeringsförhandlingarna till en enda fråga: för eller emot SD. Med utgångspunkt från det drev hon tesen att det är liberalt att gilla S.
Jag tror inte att jag är ensam liberal som förundras över hur en av södra Sveriges ledande tidningar återkommande polariserar den politiska debatten på det här sättet. En till tidningen knuten senior kolumnist tilldelade för ett tag sedan liberaler med avvikande åsikter i regeringsfrågan epitetet ”SD-kramare". Antiintellektuellt så det förslår. Kanske är det en medveten taktik för att slippa förhålla sig till det faktum att man varit med och frambesvurit 2000-talets fullständigt ogenomtänkta migrationspolitik, vilket serverat en stor del av väljarkåren på ett silverfat till ett parti med rötter i nazismen, vad vet jag? Klarar tidningen överhuvudtaget av att föra en sakpolitisk diskussion, utan att i varje steg förhålla sig till SD?
När Molander slutligen skriver att liberaler ofta delar människosyn med vänstern, så är det många med mig som undrar vad som egentligen ryms i tidningens beteckning ”oberoende liberal”?
Anders Cnattingius (L)
Gå till toppen