Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Läsarbrev: Om Donald Trump och om orsaken till dagens politiska missnöje i Sverige, Europa och USA.

Trumptwitter att skratta åt.
Kina är en diktatur med världsherravälde som mål och som bryr sig allt mindre om vad omvärlden tycker, skriver Heidi Avellan (19/1). Det är lätt att instämma, men det blir omöjligt att hålla med när Avellan i nästa mening jämställer Donald Trumps USA med Xi Jingpins Kina eller Rysslands Putin och liknande nationaliststater som styrs av busar som ”tar sig rätten att strunta i andra”. Det mesta av Trumps twitterflöde kan beskrivas som dåligt formulerade oartigheter att skratta eller fnysa åt i jämförelse med det genomtänkta hotspråk som hörs från Xi Jingpin eller Putin. Trump bryr sig inte, det är sant, men det kan han kosta på sig därför att han menar sällan vad han säger och det har omvärlden lärt sig.
Avellans jämförelse mellan Kina och USA tycks vara ett sentida utflöde av den kålsuparteori som under kalla krigets dagar jämställde USA med Sovjetunionen. Båda ansågs, framför allt i vänsterkretsar, vara lika illasinnade och lika farliga för världsfreden. Teorin vederlades småningom av verkligheten.
Einar Fjellman
SVAR: Einar Fjellman kan mycket väl ha rätt i att USA ”i vänsterkretsar” jämställts med Sovjet. Det har dock aldrig varit aktuellt på den här oberoende liberala ledarsidan, tvärtom.
Fjellmans milda blick på Trump väcker däremot förvåning, han ser inte den amerikanska presidentens gärning bortom twitterflödet:
”Trump bryr sig inte … men det kan han kosta på sig därför att han menar sällan vad han säger och det har omvärlden lärt sig.”
Det handlar alltså om en president som utöver dagens inrikespolitiska kaos jämställt EU med Kina, ”fiende”, luftat tanken att USA borde lämna Nato, ifrågasätter sina västallierade och tror mer på Kreml än på USA:s underrättelsetjänst. Som undergräver den västliga liberala demokratin och dess institutioner.
”Dåligt formulerade oartigheter att skratta eller fnysa åt”. Verkligen? Vi talar om ledaren för den fria världen. Jag har lätt att hålla mig för skratt.
Heidi Avellan
Bortkastade trettio år.
Misdirection är vad trollkonstnärer gör när de avleder publikens uppmärksamhet till något helt betydelselöst på scenen. Det är svårt att hitta ett bättre ord för den politiska debatten just nu. All uppmärksamhet koncentreras till SD:s uselhet och det politiska rävspelet om ny regering. Samtidigt i stort sett ingen kritisk analys av den övergripande situationen i Sverige, Europa och USA. Ändå är det ju vad politikerna gjort med våra länder och deras ekonomier som gör att folk är missnöjda och i Frankrike går ut på gatorna, i Italien väljer en regering med populistisk ideologi och i Sverige väljer att lägga sina röster på ett parti med en ideologisk bakgrund som tål att diskuteras.
I OECD:s statistik över BNP per innevånare under 1900-talet kan man ana sig till förklaringen. Här finns tre perioder med riktigt usel utveckling: tiden kring och efter första världskriget, motsvarande för andra världskriget, och de sista tjugo åren då den ekonomiska strukturen och politiken i Europa inte förmått hantera en stor finanskris. Men de trettio åren från 1950 till 1980 uppvisar en strålande tillväxt; en period med en ofullkomlig men ändå fungerande blandekonomi där kapitalism, marknadsekonomi och offentligt styrning samsades.
De senaste trettio åren har ekonomin styrts av nyliberalismen, EU och euron. Tillväxten har varit knappt en femtedel av den från 1950 till 1980. Att påstå att detta är en framgångssaga känns löjeväckande, allra helst som politiken lett till ökad ojämlikhet. För den som alltid trott på ett traditionellt liberalt samhälle byggt på sans och samarbete samt på Europa som en positiv kraft i världen är utvecklingen djupt tragisk.
Börje Widerberg
Gå till toppen