Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Huvudledare

Ledare: Sida vid sida. Ekström och Björklund i samma skolbåt.

Året var 2011. Dåvarande utbildningsministern Jan Björklund presenterar Anna Ekström som generaldirektör för Skolverket. Nu ska de samarbeta igen.Bild: Bertil Ericson / TT
Väljarna såg dem träta under valdebatter i tv i fjol. Nu ska de – tillsammans – lösa upp knutar i en av svensk politiks viktigaste framtidsfrågor:
Skolan.
Liberalernas partiledare Jan Björklund och utbildningsminister Anna Ekström (S). Sida vid sida. Nu sitter de i samma båt. Det borde kunna gå bättre än vad många tror.
Nio av de 73 punkterna i den överenskommelse som S, MP, C och L enats om i januari handlar om skolan. Det myllrar av förslag, och de flesta av dem luktar Liberalerna. Så nog har Jan Björklund fått med många käpphästar:
* Stärkt betoning på kunskap och fakta i läroplaner och kursplaner.
* Ökade möjligheter för Skolinspektionen att stänga skolor med stora brister.
* Rättvisa och likvärdiga betyg i hela landet.
* Nationella prov ska rättas centralt.
* Betyg från fyran i de skolor som vill.
* Förbered för en tioårig grundskola.
* Förverkliga läsa-skriva-räkna-garantin och inför läxhjälpsgaranti.
* Höjd studietakt blir möjlig för elever som snabbt når kunskapsmålen. Parallellt mer särskilt stöd i mindre undervisningsgrupper – inkluderingstanken har gått för långt.
* Utbyggd specialpedagogik, fler speciallärare. Lärarassistenter och andra yrkesgrupper ska avlasta lärarna.
* En nationell plan för studiero och trygghet i skolan genomförs. Mobilförbud i klassrum (med undantag).
* Övergång till ämnesbetyg på gymnasiet.
* Skärpta krav på lärarutbildningen, med höjda intagningskrav.
* Nej till etablering av nya religiösa friskolor.
Alla dessa förslag är inte nya. Somligt är i praktiken redan verklighet. Annat är i högsta grad klokt och efterlängtat, till exempel en uppstramad lärarutbildning och ett större fokus på kunskap, fakta och studiero. Det finns många pusselbitar för en bättre skola, inte minst högre status för läraryrket.
Till de tyngre punkterna hör nummer 54, Ge likvärdiga förutsättningar. Oavsett var i Sverige man bor ska tillgången till utbildning vara god. Oavsett i vilken skola eleven går ska utbildningens kvalitet vara god. Skolan ska kompensera elever med sämre förutsättningar.
En väg att öka likvärdigheten sägs vara att ha regionaliserade skolmyndigheter. Det är dock svårt att tro att The Return of the Swedish länsskolnämnd, en myndighet som avskaffades 1991, ska bli en kioskvältare och revolutionera skolvärlden.
Ändå. Ett förstatligande av skolan lär förbli i debattens centrum.
I den så kallade kommunaliseringen av skolan, som genomdrevs av S-regeringen 1991, tog kommunerna över statens arbetsgivaransvar för lärarna. Kommunerna fick ett helhetsansvar för skolan, trots högljudda protester från lärarna. De varnade för sämre villkor för lärarskrået, sämre undervisningskvalitet, sämre elevresultat och ökade skolskillnader mellan kommunerna.
Det fanns fog för farhågorna. Tyvärr.
Men att rakt av återförstatliga skolan efter nära trettio år låter sig inte göras. Inte utan en gedigen utredning om vad som kan och bör skötas av staten respektive kommunen. Punkt 54 i fyrpartiavtalet avslutas med just detta:
”Ett beslutsunderlag som kan skapa förutsättningar för statligt huvudmannaskap för skolan tas fram.”
Den som lyssnar noga hör en försiktighet, en ödmjukhet och en lyhördhet hos både Anna Ekström och Jan Björklund. De höga tonerna från valrörelsen ligger nu någon oktav lägre.
I Expressen förklarar utbildningsminister Ekström att hon är positiv till att låta utreda en förstatligad skola. Hon tänker bjuda in C och L till ett engagerat samarbete kring utredningen.
I radions P1-morgon säger L-ledaren Björklund att han är medveten om att Liberalerna ”är det enda partiet, nästan, i riksdagen som vill förstatliga skolan”. Han betonar också att ”stora reformer kräver utredningar”.
Gör så. Utred. Vrid och vänd på möjligheterna för svensk skola. Visserligen talar mycket för att ett ökat statligt skolansvar vore bra för både elever och lärare. Men ändra inte i en halvt sönderreformerad skola för förändringens egen skull. Det är resultatet som räknas.
Gå till toppen