Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Huvudledare

Ledare: Ulf Kristersson vann partiledardebatten. Som en vuxen i rummet.

Avståndet mellan å ena sidan Ulf Kristersson (M) och å andra sidan Annie Lööf (C) och Jan Björklund (L) måste inte vara så stort.Bild: Claudio Bresciani/TT
Tänk dig en gigantisk oljemålning över ett fältslag under stormaktstiden. Det är en tavla fylld av rök och damm och dramatik. Men det är inte helt lätt att veta vem som slåss mot vem.
Jo, Sverige har fått ett nytt politiskt landskap. I regeringen sitter Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Centern och Liberalerna samverkar med regeringen. Medan Vänsterpartiet motvilligt släppte fram Löfvens ministär, som på agendan har stora sjok av liberal reformpolitik. Men frågan är vem som strider mot vem. Vem som är i opposition.
Onsdagens partiledardebatt i riksdagen gav några viktiga svar.
Moderatledaren Ulf Kristersson utropade sitt parti till en ”konstruktiv opposition”. Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson beskrev SD som en ”offensiv opposition”. Annie Lööf (C) lovade att föra en ”kraftfull, konstruktiv oppositionspolitik”. Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt menade att ”vi är vänsteroppositionen” medan KD-ledaren Ebba Busch Thor, som nu gjorde debut i en partiledardebatt i kammaren, i DN slog fast att Kristdemokraterna är ”en borgerlig rakryggad opposition”. Till oppositionen räknar sig även Liberalernas Jan Björklund, som menar att riksdagen nu är mer polariserad än på hundra år.
Så hur går konfliktlinjerna i riksdagen numera? Vem angrep vem?
Stefan Löfven menade att Sverige är ett för litet land för stora konflikter och sade sig känna arbetslust inför uppgiften att genomföra borgerliga reformer. Moderatledaren kontrade med att borgerlig politik trivs bäst, drivs bäst, i en borgerlig regering.
Löfven verkade särskilt nöjd med att SD nu, genom att vilja sänka barnbidraget och inskränka aborträtten, ställt sig ”absolut längst ut till höger i svensk politik". Det kan bli ett viktigt S-vapen med tanke på att en fjärdedel av LO-väljarna, 24 procent enligt Valu, röstade på SD i senaste valet. Å andra sidan valde Jimmie Åkesson att i debatten angripa Löfven från vänster, på temat att regeringen tänker sänka skatter och luckra upp arbetsrätten.
Gladast miner uppstod när Jonas Sjöstedt (V) erbjöd sig att rösta nej till att slopa värnskatten och på denna fråga tillsammans med M fälla regeringen. Kristersson bedyrade då att han gärna fäller regeringen tillsammans med V, men inte på värnskatten, som han vill ha bort.”Du fegar ju ur”, ryade Sjöstedt och talade om samma gamla överklasspolitik.
Konstellationen M och V behöver nog inte regeringen Löfven oroa sig över i första taget.
Hur agerade C och L, då? Både Annie Lööf och Jan Björklund ställde frågor till statsministern. Snälla frågor. Lööf efterfrågade ett initiativ i konflikträtten och Björklund önskade ett hetare engagemang för ökat EU-samarbete, och båda fick välvilliga svar av Löfven.
Då hettade det till mer när Ebba Busch Thor (KD) tog replik på C-ledaren – men inte på SD:s Åkesson. Det noterades av en syrlig Annie Lööf.
Noterbart var att Jan Björklund (L) – när Busch Thor undrade om han kan garantera att fastighetsskatten inte återinförs – svarade med ett kort och gott ”ja”. Samtidigt är det tveksamt om Björklund sitter kvar som partiledare den dag fastighetsskatten åter är på tapeten.
Mest intressant var ändå Ulf Kristerssons balanserade uppträdande i kammaren. Den ilska och bitterhet som slungats ut ur moderata kretsar mot C och L efter uppgörelsen med S och MP – också från högt uppsatta, inte bara på Twitter – var som bortblåst. Kristersson tog inte ens replik på Lööf och Björklund.
Det var smart. Moderatledaren inser att om partiet ska ha en chans att överta makten – efter valet 2022 eller tidigare – måste M få med mittenpartierna i båten. Om Kristersson vill bli statsminister gör han klokt i att hålla SD på armlängds avstånd och behandla C och L med respekt. Som den vuxne i rummet han ofta efterlyser.
När dammet har lagt sig är det bra om alliansen i någon mening existerar, att det finns ett alternativt regeringsunderlag.
I så måtto var Ulf Kristersson onsdagens vinnare.
Gå till toppen