Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Min mening

Läsartext: Tygstycket utan ben hot mot manligheten

Egenskaperna som förknippas med manlighet är mer eftertraktade och därför ses det inte som problematiskt att en kvinna bär byxor eller kostym, skriver Elin Nermark som vill slå ett slag för kjolen och gärna som ett möjligt plagg för män.Bild: Pontus Lundahl/TT
Genom hela historien och fram till 1900-talet så hade många åsikter kring kvinnors val att använda byxor. Idag 2019 så finns det många åsikter kring män som väljer att bära kjol.
Min önskan och mitt mål är att var och en ska ha ensamrätt kring vad en väljer att bära. Det är dags att vi skrotar gamla föreställningar kring att vår respekt, utan vidare komplikationer, sjunker på grund av ett tygstycke utan ben.
Under 1920-talet så började kvinnor så smått bära byxor. Motståndet som väcktes var stort och det tog lång tid innan byxor på en kvinnlig kropp inte ansågs som provocerande och skandalöst. Fram tills då hade det varit otänkbart för en kvinna att bära byxor då det sågs som ett manligt plagg. Detta är snart 100 år sedan och låter kanske otänkbart idag. Tvärtom, historien har aldrig varit mer aktuell!
Precis som vi lyckades omdefiniera och utöka begreppet kvinnlighet på 1900-talet, så är det kanske dags för manligheten att genomgå samma förvandling i dag. För är det verkligen rimligt att ett tygstycke utan ben ska väcka fasa och utgöra ett hot för en mans manlighet? Nej.
Vid 1900-talets början så pågick en industrialisering i Europa, men lönen till arbetarklassen var i många fall låg och kvinnor tvingades till arbete för att tillsammans med mannen kunna försörja familjen. Detta kan ha spelat en betydande roll för starten av kvinnornas bärande av byxor då de är mer praktiska i industrimiljö. Samtidigt så blev frågor om kvinnors rättigheter allt viktigare, och kvinnorättskämpar utmanade samhällets föreställningar och normer kring kvinnlighet.
Att tvinga bort män från sina arbeten till andra arbeten, som hade krävt ett användande av kjol, är inte aktuellt idag. Inte för att jag någonsin tror att det hade varit en lämplig lösning på problemet, men jag tror istället starkt på att begreppet manlighet måste omdefinieras för att kjolen – tillsammans med mycket annat- ska förlora sin binära stämpel.
I dag är män synligt överrepresenterade i självmordsstatistiken. 2017 dog 1 189 personer genom suicid. Av dessa personer var 70 procent män. Detta innebär att någonting är väldigt fel.
Jag tror att detta i många fall handlar om att män enligt norm inte har lika nära till att visa eller tala öppet om känslor i samma utsträckning som kvinnor. Självklart är jag mycket medveten om att kjolen i sin ensamhet inte är det enda som bidragit till att 1 189 personer tragiskt tagit sina liv. Men alla dessa förväntningar som på något sätt begränsar männen med motiveringen ”inte manligt nog” bidrar till att upprätthålla förväntningarna och den psykiska ohälsan. Vi måste därför ta tag i problemen på alla plan. Små som stora.
”Men hallå, män får ju faktiskt ha kjol. Det finns ju något som heter kilt!” är ett argument som jag har ganska svårt för. Jag tycker att kilt är ett otroligt häftigt plagg! Men jag har svårt för att en kjol måste kallas för kilt för att män ska vara berättigade att bära plagget.
”Män skulle inte tas på allvar om de bar kjol”. Ett motargument som nog en hel del människor skulle kunna tänka sig. En tanke som faktiskt intresserar mig väldigt mycket, för varför blir personen i frågas respekt lägre med kvinnligt kodade kläder?
Vi lever i ett patriarkalt samhälle där de som sitter på de högsta posterna, med de högsta lönerna är män. Manlighet förknippas därför, inte så konstigt nog, med hög lön, respekt och makt. I förhållande till kvinnligheten som i första hand ger bilden av svaghet, känslighet och passivitet.
När män beskrivs som resonabla tenderar kvinnor att snarare uppfattas som emotionella. När män beskrivs som aktiva beskrivs kvinnor som passiva. Listan kan göras lång.
Egenskaperna som förknippas med manlighet är mer eftertraktade och därför ses det inte som problematiskt att en kvinna bär byxor eller kostym. För det betyder ju att hon kan tas på större allvar! Men en man i kjol uttrycker kvinnlighet, vilket ses som motsatsen till manlighet. Detta blir i sitt sammanhang skrämmande och obehagligt för en del.
Kanske är det dags för dessa personer att omvärdera sina åsikter kring vad andra människor väljer att ha på sig? Kanske kan de till och med ta lärdom av individers förmåga för nytänkande.
Elin Nermark
Helsingborg
Gå till toppen