En liten förening lät sätta in en annons i en stor tidning. Nu kom räkningen – som kassören inte kunde läsa, eftersom den var på engelska. Det var invoice, customer, VAT No, payment terms, reference, account, amount, rounding, due date och naturligtvis invoice fee. För att inte tala om: Penalty interest according to current legislation. Det borde vara lag på att alla svenska räkningar ska avfattas på svenska!

Efter den normandiska erövringen av England 1066 ställdes befolkningen snart inför en överhet som bara talade franska. Vid alla myndigheter, som domstolarna, var det franska som gällde. I Sverige står vi nu i början av en liknande historisk process. Redan skrivs nästan alla doktorsavhandlingar på engelska. Redan antar Sveriges riksdag lagar som de beslutande inte kunnat läsa på sitt eget språk. Redan används engelska som konferensspråk i de flesta storföretag. På tv kan man inte se ett vanligt underhållningsprogram utan att få sig till livs en rad engelska ord och uttryck. Och film – film är liktydigt med amerikansk film.

En annan liten förening som jag är med i heter Språkförsvaret. Det är ett löst organiserat nätverk för att motverka engelskans inträngande i vårt språk. Tyvärr är det den enda motkraften mot de väldiga intressen som tydligen avser att på sikt ersätta svenskan med engelska som huvudspråk i vårt land.

”Språkvårdarna” rycker på sina lika historielösa som liberala axlar och menar att vi alltid varit utsatta för påverkan utifrån. Det är visserligen sant men skälet till att vi har ett eget språk är att det har funnits motkrafter och ett försvar för språket och kulturen liksom för vårt landområde.

Men vi är inte ensamma. Samma problem brottas man med i Europa. I Danmark utgjorde tyska språket ett allvarligt hot från 1700-talet och framåt. Den danskaste av alla danska författare, H.C. Andersen, skrev tyskinspirerade ”Geburtsdag” istället för det normalt danska ”födselsdag”. En medveten kulturrörelse vände utvecklingen. Idag är situationen i Danmark ungefär som i Sverige med inemot 10 procent anglo-amerikanska lånord.

Till sist: Hur skulle vi reagera om vi fick veta att man i Frankrike numera säger ”Yes!” istället för ”Oui”? Skulle det stärka respekten för fransmännen?