Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Signerat

Sofia Nerbrand: Mota det moderata mörkret.

Vi tror på Europa! Land för hoppfulla! Jag älskar att äga! Detta har varit positiva sloganer från Moderaterna genom åren. Nu kännetecknas deras berättelse snarare av mörker.
Moderaternas kampanjfilmer i Malmö och Göteborg gick i moll: Staten klarar inte av sitt kärnuppdrag. Kriminaliteten grasserar. Integrationen har misslyckats. Jihadister hotar säkerheten.
Inför EU-parlamentsvalet profilerar sig toppkandidaten Tomas Tobé med att stoppa kriminella och terrorister. Moderatledaren Ulf Kristersson kräver strängare gränskontroller.
Vellingemoderaterna har drivit frågan om att få möjlighet att förbjuda tiggare och i Staffanstorp väljer nu M och SD att följa efter. Men är Vellinge och Staffanstorp djupt otrygga platser? På vilket sätt är en handfull EU-medborgare som ber om pengar skadliga i dessa kommuner? Varför lägger M sådan kraft på att fota ut dem?
Det modstulna narrativ som många moderata företrädare förmedlar har tyvärr en tendens att bli en självuppfyllande profetia. Talar ledare – och för den delen nyhetsmedier – konstant om hot och problem så är det inte konstigt om människor blir rädda och oroliga. Och kräver hårdare tag, längre batonger och färre invandrare.
Självfallet måste man kunna belysa problem och lösa dem. Men man bör också vara klarsynt kring proportionerna. Och göra rimliga prioriteringar – samt med fördel anlägga ett godlynt perspektiv.
Sverige håller inte på att gå sönder. Tvärtom. Det mesta blir bättre och mycket fungerar oerhört väl jämfört med förr och med andra länder. Och bli inte arg när jag påpekar att fakta stödjer detta påstående – tänk att det har blivit provocerande att se världen i ljusa färger.
Jag saknar det godmodiga Moderata samlingspartiet, som lyfte fram möjligheter, öppenhet och en optimistisk människosyn.
Gå till toppen