Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Aktuella frågor

Debattinlägg: ”Ett tips till Liberalerna – låt er inspireras av Frankrike.”

Låt både Liberalernas medlemmar och sympatisörer rösta om vilken person som är bäst lämpad att leda partiet. Det skriver Michel Vincent Anderlini, medlem i Liberalerna och doktorand i Globala studier vid Malmö universitet.

Jan Björklund vid en pressträff efter att Liberalernas partiråd röstat ja till överenskommelsen med Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Centerpartiet om att släppa fram Stefan Löfven (S) som statsminister.Bild: Claudio Bresciani/TT
Jan Björklund (L) ställer inte upp till omval som partiledare. Det är knappast förvånande.
Åtta av partiets tjugo riksdagsledamöter gick emot den linje Björklund drev när det gällde om Liberalerna skulle stödja Stefan Löfven (S) eller Ulf Kristersson (M) som statsminister.
En tredjedel av ombuden på Liberalernas partiråd röstade dessutom mot Björklunds föreslagna samarbete med Socialdemokraterna. Trots att hans linje vann blev det interna motståndet så stort att ”klockan klämtade för honom”, som SVT:s inrikespolitiska kommentator Mats Knutson uttryckte det.
Björklunds ställning försvagades ytterligare av att förtroendesiffrorna för partiet aldrig lyft under hans ledarskap. Enligt en färsk Novusundersökning är väljarstödet nere på 2,7 procent. Partiet befinner sig i ett historiskt krisläge. Ändå har medierna fokuserat på gissningar kring möjliga efterträdare.
Att svensk politik blivit mer personfokuserad följer en väldokumenterad utveckling i andra länder.
Som jag ser det borde partiledarfrågan avgöras på ett helt annat sätt än så som den tidigare har avgjorts.
Linda Nordlund, före  detta ordförande i Liberala ungdomsförbundet, har påpekat att partiets politiska linje präglats av ”flippfloppande mellan partifalangerna”. Senaste beviset är regeringsfrågan. Även för en politisk nörd som mig var det svårt att hänga med i Björklunds u-svängar kring vem Liberalerna till slut skulle stödja.
Det är ofta otydligt vad Liberalerna egentligen vill. Att utnämna en ny partiledare avhjälper dessvärre inte den osäkerhet kring vad partiet står för som finns hos många väljare. Fokus måste ligga på sakfrågor och inte person.
En annan sak är att byte av partiledare sällan lockar fler väljare. Sören Holmberg, professor emeritus i statsvetenskap i Göteborg, har konstaterat att regeringsfrågan och sakfrågorna är mer avgörande.
Det finns en lösning på Liberalernas kris.Här är ett tips, valberedningen – låt er inspireras av Frankrike. Låt valet till partiledare bli en transparent process.
Sedan 2011 har Frankrikes socialistparti valt partiledare genom ett så kallat primärval, där både partiets medlemmar och sympatisörer får rösta om vilken person som är bäst lämpad att leda partiet. De som vill får lämna in sin kandidatur. Debatter mellan kandidaterna sänds i tv. Tillvägagångssättet är så lyckat att den franska högern, Republikanerna, härmade det och införde primärval 2016.
I Sverige är ofta valet av politiska frontfigurer en mer eller mindre sluten process där en begränsad grupp människor vaskar fram ett namn. Trots den kompetens och långa politiska erfarenhet som många valberedningar har leder det till att det är röster inifrån partierna som räknas istället för röster från personer som skulle kunna sympatisera med partiet. Frågan är om Liberalerna, med 2,7 procent i väljarstöd, har råd att göra så.
Det är välkommet och glädjande att både Liberala ungdomsförbundet och Liberala studenter uppmanar valberedningen att initiera en öppen process.
I Sverige har Centerpartiet haft något av ett sådant tillvägagångssätt. Detgav Annie Lööf en stadig ställning inom partiet och i samhället i stort. Liberalerna i Östergötland genomförde ett framgångsrikt primärval 2017 när Birgitta Ohlsson utmanade Jan Björklund.
Ett primärval skulle göra att möjliga kandidater till partiledarposten i Liberalerna skulle vara tvungna att åka runt i landet och berätta hur de ser på olika politiska frågor, till exempel segregationen i skolorna, hur arbetsmarknaden ska öppnas för fler och hur framtiden för alliansen ska se ut.
Att lyfta fram visioner för partiet och för dagens Sverige är vad Liberalerna – och svensk politik - behöver just nu.

Michel Vincent Anderlini

Michel Vincent Anderlini är medlem i Liberalerna och doktorand i Globala studier vid Malmö universitet. Tidigare har han arbetat som kontorschef för EU-parlamentarikern Jasenko Selimović (L).
Läs mer: Debattera på Aktuella frågor – så här gör du
Läs alla artiklar om: Jakten på Jan Björklunds efterträdare
Gå till toppen