Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Heidi Avellan: Melodifestivalen kostar miljoner. Satsar Malmö rätt här?

Glada barn, fjäderboor och glitter. Kommuner med spenderbyxor. Men vem vinner och vem förlorar på Melodifestivalen? Värt pengarna?

Helgens startfält.Bild: Johan Nilsson/TT
Sveriges mesta lördagsmys landar nu i Malmö. Melodifestivalen, "Mello". Med flermiljonpublik i sofforna och Jan Malmsjö på scenen.
En äldre publik har kanske mött honom som Tevje i Spelman på taket på Malmöoperan 1997, han som sjunger ”… om jag hade pengar, ya ha deedle deedle … ”
Pengar är vad det handlar om också i Melodifestivalen. Miljoner, många miljoner. Är festivalen värd pengarna? Det går inte att säga. Ingen vill ju tala om vad kalaset kostar, redogöra för intäkter och kostnader eller vem som tar notan.
Malmö får alltså i helgen stå värd för en av uttagningarna inför finalen på Friends Arena, Solna. Eller får och får, det kostar att arrangera en deltävling, både i reda pengar och lokala arrangemang.
För kommunerna där deltävlingarna hålls brukar festivalen innebära en kostnad på drygt en miljon kronor, varav en stor del går direkt till eventbolaget Live Nation, uppger Sveriges Radios granskande program Medierna, som tittat på värdkommunen Leksand. Där tycker politikerna det är värt att betala för att ”sätta kommunen på kartan”.
Ja, ständigt detta mantra.
Melodifestivalen är kanske den sista lägerelden för svenskarna och SVT:s flaggskeppsproduktion. Ett public service-uppdrag, hävdar SVT, som ska göra tv i allmänhetens tjänst.
Det går att tjata sig blå om att alla deltävlingar på bästa sändningstid med halvdana låtar och tramsiga programledare inte kan vara det bästa som kan erbjudas tittare som gått ut lågstadiet. Allt kör ändå fast i tyckande och evighetsdebatter om att SVT ska erbjuda breda program: tv för de många – för att också kunna erbjuda det smala för de få. Mello – och opera. Galor – och konstfilm.
Men när det kommer till pengarna handlar det inte om smaksaker. Alla betalar ju, över skattsedeln.
Är Melodifestivalen en intäkt eller en kostnad för bolaget? Det verkar vara den bäst bevarade hemligheten efter receptet till Coca Cola. Många journalister har genom åren försökt bringa klarhet, men här är SVT ogenomträngligt. Inte heller Medierna lyckas få några summor bekräftade. Peter Nyrén, programbeställare, förklarar bara att SVT ”tar ansvar för det värde som intresset genererar”. Men intäkt eller kostnad? Plus eller minus? Tystnad. Avtalet mellan SVT och eventbolaget är hemligt; Live Nation har hand om biljettintäkter, sponsorpengar och partnerskap, medan SVT får överenskomna pengar.
Klara besked får inte heller Granskningsnämnden, som gång på gång kritiserat SVT för att inte redovisa sina kommersiella samarbeten tillräckligt ingående.
SVT borde vara öppnare. Det är viktigt för trovärdigheten, public service är redan ifrågasatt.
Om festivalen är värd pengarna går alltså inte att säga. Fast pengar är heller inte allt. Inte för kommunerna.
Evenemanget drar landet runt för att sålla fram ett bidrag till Eurovision Song Contest i Tel Aviv, där det sedan länge står Instagramvänliga ramar vid pittoreska vyer: lockande att fotografera sig i och skryta med på sociala medier.
Bästa marknadsföringen.
Malmö behöver inte sättas på kartan, staden är känd långt bortom landets gränser. Värdskapet här ska snarare profilera Malmö när det gäller kreativa och kulturella näringar, branscher där det finns stor tillväxtpotential, och utmana Göteborg som lyckats göra besöksnäringen till storindustri med sin mässa och sina arenor.
Går det här bra så är någon satsad miljon nålpengar.
Men platsmarknadsföring väcker frågor. Vad är den till för? Ska den locka turister? Företag? Inflyttare? Eller är hela varumärkesarbetet mest till för administrationens egna processer?
Hur som helst lägger kommuner mycket energi och pengar på detta.
I tisdags ledde jag en diskussion om varumärket Helsingborg på Hbg Live, som är en serie publika samtal i samarbete mellan Campus Helsingborg, kommunen och Helsingborgs Dagblad. Något som experterna på scenen där betonade var att varumärket ska säga något om platsen och dess människor, men också innehålla en inriktning.
Sundets pärla, den gamla Helsingborgssloganen, är nätt och har etsat sig fast. Men den är mer intressant för turisterna än dem som lever sin vardag här och vill utveckla staden till mer än vacker-vid-vattnet.
”Staden för den som vill något.”
Det är Helsingborg idag och publiken på Hbg Live invände: Är staden inte för dem som inte vill något? Vad ska man vilja för att passa? Och de som bor här för att de tvingats på flykt från annan ort? Varför inte ”för oss som vill”, inkluderande?
Det där med sloganer är knepigt.
Kommunen på G? Gislaved. Alltid på G? Åstorp. Den lilla storstaden? Lund. Ligger bra till? Kävlinge. Spirit of food? Kristianstad. Väl värt att investera i? Höganäs.
En som klistrar sig fast är When in Europe don't miss Skurup , men det är bara en rolig formulering som Bengt Englund på Skurups folkhögskola kom på för drygt ett halvsekel sedan. Den officiella lyder ”Nils Holgerssons hembygd”.
Ett varumärke ska vara en förpliktelse. Vad kommunen vill bli, inte bara vad den är. Något att leva upp till.
Malmös motto är ”mångfald, möten och möjligheter”. Så mycket kan väl sägas om Melodifestivalen, men den passar i alla fall in i varumärket.
Gå till toppen