Lena Ignestam och Anna Brag
KONST. Vidare tid och vidare rum. Galleri Konsten, Helsingborg. T o m 24/2.
Med en knapptryckning öppnas bokpärmarna och ett korallrev växer fram. Ena sidan blek och livlös, den andra sidan än så länge välmående i färg. Lena Ignestams handgjorda pop-up-böcker tar sig an aktuella samhällsfrågor i noggrant tecknade och målade scener, från havsdöd och översvämningar i Indien till avhysningen av EU-migranter från ett läger i Malmö. Efter en stund stängs böckerna automatiskt. Men bakom de enfärgade tygpärmarna finns fortfarande scenerna: grävskopan, förödelsen, korallen som aldrig kan återupplivas.
Att pop-up-tekniken fortfarande kan framkalla fascination i en tid av VR-glasögon och 3D-utskrifter handlar kanske dels om överraskningsmomentet – vad kommer att veckla ut sig? – men också om ett stadigvarande intresse för pappershantverk. Utställningen på lilla Galleri Konsten ger gott om tillfällen att känna denna fascination. Båda konstnärerna arbetar med teckning som ett sätt att bearbeta och finna mening, hos Ignestam med eftertanke och vördnad, hos Anna Brag med fantasi och frigjordhet.
Brags ”Annadvent” består av 24 teckningar i tusch och akvarell från konstnärens hem. Det är diskhögar och krukväxter, mattor och djur. Olika perspektiv lagras på varandra, ibland ser det ut som om rummen håller på att ramla ihop över sig själva. Men det som gestaltas är inte så mycket ett hotande kaos som en försiktig kartläggning av det egna ekosystemet.
Hemmet är ett oerhört rikt tema i konsten, inte minst den feministiska. I konstvetaren Katarina Wadstein MacLeods bok ”Bakom gardinerna” som utkom ifjol spårar hon hur hemmet förknippats med olika saker genom konsthistorien: från modernitet och den lyckade familjen hos Carl Larsson till kvävande normer eller hotande våld hos Anna Sjödahl respektive Dick Bengtsson. I Anna Brags verk kan man se en annan dimension, vilken betonas i den bild som inte är av ett hem: akrylmålningen ”Annatopia Space Lab”. Framtidsvisionen förstärker det utopiska temat. Hos Brag finns inga försök att projicera en viss bild av hemmet eller problematisera, utan snarare att bygga upp det som en egen plats, som bara förhåller sig till sina egna regler.
Detta är en verkligt fin utställning, i bemärkelsen sinnligt tilltalande, och även innerlig. Konstnärerna i kombination kommer att stå för två riktningar: inåt, att finna mening i det egna, och utåt, att försöka uppehålla sig värdigt i strömmen av katastrofer. Båda kan läsas som överlevnadsstrategier, att i en tid av elände vända sig till färgen mot pappret.