Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Debattinlägg: ”Begreppet populism är för luddigt och förklarar för lite.”

Isolationism är knappast en korrekt beskrivning av den rådande meningen bland amerikanerna, skriver Joseph S Nye, professor vid Harvard.

Populism har funnits länge och är lika amerikansk som äppelpaj, skriver Joseph S Nye.Bild: Matthew Mead
Den havererade brexitpolitiken i Storbritannien och reaktionerna mot president Donald Trump i mellanårsvalen i USA väcker frågor om den populistiska våg som svept genom världens demokratier de senaste åren.
Populism är en mångtydig term som brukar få beteckna många olika sorters partier och rörelser vars minsta gemensamma nämnare är avsky för maktfulla eliter.
I presidentvalet i USA 2016 drabbades båda de två stora partierna av reaktioner mot globalisering och handelsavtal. Vissa uppfattade till och med valet av Trump som en populistisk reaktion på de senaste 70 årens internationella marknadsliberala system.
Det är en alltför ensidig analys. Många faktorer spelade in, och utrikespolitik var inte den viktigaste.
Populism har funnits länge och är lika amerikansk som äppelpaj. En del populistiska reaktioner, som valet av Andrew Jackson till president på 1830-talet eller framstegsåren under det tidiga 1900-talet, ledde till reformer som stärkte demokratin. Andra, som The American Party som på 1850-talet motarbetade katoliker och invandring eller inflytandet för senatorerna Joe McCarthy och George Wallace 100 år senare, stärkte främlingsfientlighet och separatism. Dagens våg av amerikansk populism innehåller bådadera och har såväl ekonomiska som kulturella rötter.
Forskarna Pippa Norris vid Harvard och Ronald Inglehart vid Michiganuniversitetet har funnit att kulturella faktorer som var synliga långt före 2016 haft stor betydelse. Väljare som blivit arbetslösa på grund av konkurrens från utlandet stödde oftast Trump, men det gjorde också äldre vita män som förlorat status efter de omvälvande åren på 1970-talet då synen på ras, kön och sex omvärderades.
Alan Abramowitz vid Emory University har visat att rasistiska uppfattningar om icke-vita var den enskilt starkaste anledningen att rösta på Trump bland republikanska väljare.
Ekonomiska och kulturella förklaringar står inte i motsats till varandra och Trump vävde skickligt ihop dem när han påstod att illegala immigranter tog jobben från amerikanska medborgare. Muren han vill låta bygga längs USA:s södra gräns är en kraftfull symbol som enade hans väljarbas och därför har han svårt att släppa projektet.
Även utan ekonomisk globalisering, marknadsliberalism och till och med om det aldrig hade funnits någon allvarlig ekonomisk kris 2008, hade de kulturella och demografiska förändringarna i USA orsakat ett mått av populism.
Något liknande hände under 1900-talets första årtionden då 15 miljoner immigranter hade invandrat till USA, vilket väckte oro hos många amerikaner. I början av 1920-talet fick Ku Klux Klan ett uppsving då de drev på för att införa The National Origins Act som skulle "förhindra att den nordiska rasen dränktes" och "bevara det gamla och mer homogena Amerika".
Valet av Donald Trump 2016 var också snarare en spegling än en förstärkning av de djupa motsättningar kring ras, ideologi och kultur som växt fram efter medborgarrättsrörelsen och kvinnofrigörelsen på 1960- och 1970-talet.
Populismen lär bestå i USA. Arbetstillfällen förloras minst lika ofta på grund av robotiseringen som genom utrikeshandeln och kulturella förändringar befäster klyftorna. Politiska eliter som förespråkar globalisering och en öppen ekonomi bör lära sig förstå vad ekonomisk ojämlikhet innebär och se till att de som drabbas av förändringar, inhemska och i omvärlden,får hjälp att klara sig igenom dem.
Synen på immigration blir som regel mer positiv när ekonomin förbättras, men motstånd kan leva kvar som en känslomässig kulturell yttring. När effekterna av den djupa lågkonjunkturen var som kännbarast 2010 ansåg 39 procent av USA:s vuxna befolkning att immigranter var en tillgång, medan 50 procent såg dem som en börda. Fem år senare, när det värsta var över, var motsvarande siffror 51 procent respektive 41 procent. Politiska ledare måste alltså också kunna hantera verkliga och kulturella gränser, särskilt under perioder av ekonomisk press.
Sedan 1974 har amerikanerna varje år fått frågan om USA ska engagera sig i eller dra sig undan det som händer i omvärlden. I alla år har cirka en tredjedel svarat dra sig undan. Men 2016 då Trump valdes till president föredrog ändå 64 procent engagemang i omvärlden och 61 procent ansåg att globalisering i huvudsak är bra för USA, trots risken att jobb försvinner. Etiketten "isolationism" är alltså knappast en korrekt beskrivning av den rådande meningen bland amerikanerna.
Det starka stödet för globalisering och immigration i USA rimmar också illa med uppfattningen att populism är ett problem. Begreppet populism är för luddigt och förklarar för lite, särskilt nu när stödet för de politiska krafter det ska förklara verkar försvagas.

Joseph S Nye

Översättning: Karen Söderberg
Project Syndicate
Joseph S Nye är professor vid Harvard. Han har tidigare varit biträdande försvarsminister under president Bill Clinton.
Gå till toppen