Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Minnesord om Peter Billing

Historikern och Malmöforskaren Peter Billing har avlidit, 60 år gammal. Närmast sörjande är hustru, dotter och mor.

Peter Billing.Bild: PRIVAT
Jag lärde känna Peter i mitten av 1980-talet. Då hade han redan en framgångsrik löparkarriär bakom sig. Peter var under 1970-talets andra hälft en av Sveriges mest lovande medeldistanslöpare. Till de främsta meriterna hörde SM-vinsten 1977 på 4 800 meter tillsammans med Jörgen Larsson, Gert Möller och Jan-Arne Nilsson.
När vi träffades 1985 läste han historia vid Lunds Universitet och tillhörde kretsen kring Lars Olsson och det arbetarhistoriska seminariet, där även bland annat Lars Berggren och Mats Greiff deltog. Vi inledde då ett mycket framgångsrikt och intensivt samarbete som varade i tio år och som framför allt resulterade i doktorsavhandlingen ”Hegemonins decennier. Lärdomar från Malmö om den svenska modellen” (1994).
Vi skrev även mycket annat, däribland tillsammans med Lars Olsson ett kapitel i antologin ”Socialdemokratins samhälle” (1988) och tillsammans med Tomas Peterson om idrotten i Malmö stads historia, band 6 (1992). Vi engagerade också många gamla veteraner från arbetarrörelsen i vårt arbete. Dessutom åkte vi till England minst en gång om året för att besöka gruvarbetare, Labour-politiker och forskare.
Peter var under dessa och sammanlagt 25 år gift med Maria. Deras dotter Emilia föddes 1988, samma månad som vår yngste son Johan. Han och hans bror Fredrik träffade ofta Peter när de var små och tyckte mycket om honom.
Peter skrev också mycket på egen hand, bland annat om arbetarrörelsens framväxt i Skåne, Folkets Park i Malmö, rivningarna under 1960- och 70-talen, och samhällsutvecklingen i Malmö under 1990-talet. Hans bok från 1996 om Malmö Idrottsplats historia, ”Hundra år av gemenskap”, är ett riktigt praktverk. En bok om svensk fotboll, ”Vem vinner i längden?” (1999), blev det också, tillsammans med Mats Franzén och Tomas Peterson.
Vi var båda med och startade Malmö Högskola 1998. Peter hade där ett nära samarbete med Aage Radmann. Därefter arbetade han en tid på Stadsarkivet innan han fick jobb på Center for Regional- og Turismeforskning (CRT) på Bornholm, där han sedan också blev chef. Under sina sista tio år bodde han med sin nya fru Merri i Luxemburg där han arbetade vid ESPON, EU:s program för territoriell utveckling.
Som forskare var Peter en duktig hantverkare. Han kunde gräva där han stod och leta sig fram till guldkornen. Vår doktorsavhandling är full av dem. Vi hade ett fantastiskt samarbete, invävt i diskussioner om samhälle, politik, fotboll, musik och livet.
Jag känner stor sorg över Peters bortgång. Vi är många som minns honom som en omtänksam och generös människa. Han var en av dem som kunde ge energi. Jag önskar hans efterlevande och särskilt Emilia allt gott i det fortsatta livet.
Mikael Stigendal
Gå till toppen