Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Läsarbrev om Swedbank, radikalare politik och kriminaliteten.

Swedbank och Finansinspektionen
Det är tänkvärt att när det kommer en granskning som visar på missförhållanden i Swedbank så är det tv och inte våra övervakande myndigheter som står för den granskningen. Att det borde göras en riktig oberoende granskning av bankens agerande istället för ledningens motvilliga utredning verkar självklart, men borde det inte vara dags för en ordentlig granskning av våra övervakande myndigheter och särskilt då Finansinspektionen? Det har redan tidigare höjts kritiska röster mot inspektionens nära band till finansvärlden och dess alltför stora tilltro till bankernas förmåga att reglera sig själva.
Är alla erfarenheter från uppspelet till den stora finanskrisen redan glömda? Den gången hade de granskande myndigheterna i både USA och Europa i stort sett abdikerat. Det ledde till en katastrof. Likheten mellan då och nu känns oroande, minst sagt.
Börje Widerberg
Radikalare politik
Samma dag som den senaste bankskandalen – Swedbanks mycket troliga penningtvättaffärer i Baltikum – briserar skriver Mats Skogkär en ledare (20/2) om den nya socialdemokratiska föreningen Reformisterna, ironiserar och vill kalla den "Tillbaka till framtiden". Underförstått att varje försök till framflyttning av de politiska positionerna är att ta ett steg tillbaka. Att minska marknadstänkandets inflytande är tydligen en omöjlig tanke.
Den naiva tilltro till marknadslösningar som dominerat under ett kvartssekel lämnar ett förskräckande facit: bankskandaler, finanskriser, bostadsbubblor, segregerad skolmarknad, ökande klyftor vad gäller såväl inkomster som förmögenheter. Den 73-punktsuppgörelse som ligger till grund för den nya regeringens politik innehåller mer av marknadslösningar med krav på marknadshyror, försvagad anställningstrygghet och minskad progressivitet i beskattningen av inkomster. Det är en politik som kan visa sig kontraproduktiv då den ytterligare vidgar de klyftor ur vilket det missnöje gror som är en viktig förklaring till väljarnas minskade förtroende för de etablerade partierna, inte minst socialdemokratin, och till SD:s framgångar.
Marknaden tar aldrig något helhetsansvar. Därför måste politiken vara mycket tydlig med på vilka områden som den inte ska släppas in. Och där den får tillträde krävs ett, politiskt initierat, kraftfullt och tydligt regelverk.
När politiken sätter sig på åskådarplats är det i stället marknadens lag som gäller. Då blir saldot på bankkontot viktigare än den enskilde medborgarens demokratiska inflytande.
Per Almén (S)
Senfärdighet
Apropå regeringens åtgärder mot kriminaliteten i allmänhet och skjutningarna i synnerhet och att ”moderatledaren gör narr” av senfärdigheten i att genomföra åtgärder. Huvudledaren (19/2) slår fast att insatserna "måhända är för små, senkomna och ineffektiva”.
Regeringen har dragit benen efter sig med insatser inom stora delar av rättskedjan. Denna senfärdighet speglas tydligt i för lite häktesplatser och för få platser för dem som väntar på att avvisas. Vi har fortfarande inte en lag som kriminaliserar deltagande i terrororganisation. Senfärdighet är en tydlig röd tråd och kan rimligen inte förminskas till ”måhända”.
Apropå moderatledarens slutsats att det inte räcker med ”mer resurser till polis, rättsväsende, skola och sociala insatser” om det fortsatt kommer 40 000 personer till Sverige varje år, raljerar ledaren över slutsatsen genom att skriva att då inte ”kvinnor och barn ska få komma hit för att ett mycket begränsat antal unga män skjuter på varandra”.
Vi har redan nu ett sedan länge konstaterat och eftersatt behov av bostäder. Med rimliga kravet en fungerande egen bostad till nytillkommande emigrantfamiljer för att underlätta integration med arbete eller studier så kommer nästan hela den nuvarande bostadsproduktionen att disponeras bara för denna grupp. Och vad händer med vår redan hårt ansträngda sjukvård? Är detta en rimlig och ansvarsfull hantering av våra resurser gentemot dem som redan bor här? Vad händer med attityden i samhället när grupp ställs mot grupp?
Sverige har en förkärlek för utredningar. Det borde rimligen vara hög tid och i linje med den svenska politikens försiktighetsprincip att koppla vårt tyckande till kunskap om konsekvenserna.
Roland Wennick
Gå till toppen