Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Heidi Avellan

Heidi Avellan: Det måste få ta tid att bilda regering.

Visst, det tog tid, 131 dagar från val till regering är väldigt länge, inte bara med svenska mått. Men det var uppenbart att det behövde ta tid. Ett nytt politiskt landskap kräver ny praxis. Och Sverige klarade sig bra – medan partierna tvingades diskutera mål och mening på riktigt.
Nu kommer ändå krav på att ändra i grundlagen för att inte hamna här igen. Mikael Sandström, M-ledaren Ulf Kristerssons rådgivare under regeringsbildningen, föreslår förändringar (DN 1/3).
Han påstår att partier ”avsiktligt och utan rimligt syfte” sinkat processen, vilket måste läsas som att åtminstone denne moderat fortfarande inte vill förstå varför de två liberala partierna, C och L, inte kunde släppa fram en regering som gav antiliberala SD inflytande.
Sedan början av 2018 har det varit tydligt att det skulle finnas tre regeringsalternativ: en "vänster-center-konstellation, ungefär som den som nu släppt fram Löfven”; en center-höger – framsläppt av alliansen och SD – samt en storkoalition med S och M, menar Sandström.
Som själv hade en central roll i de förhandlingar som enligt honom tog för länge. Nu vill han ha tidsgränser i grundlagen. Det låter fyrkantigt. De generösa tilldelningarna i början av hösten var ett slöseri med tid, men när talman Andreas Norlén skärpte ton och tidtabell gick det undan.
Och allt kan inte regleras. Partierna har att hantera valresultatet. Det kallas politik.
Gå till toppen