”Vid 19 tiden åkte vi förbi kraftstationen, då var maten uppäten och burken låg i gräset. Vi såg dock inga andra spår!”

”Håller koll varje dag från bilen längs 112an från Jonstorp till Tånga och sen via Utvälinge till Ängelholm. Nej vi ger inte upp <3”

”Lider med er, detta är ju något av det värsta som kan hända och så denna ovisshet. Många kramar från mig <3”

Engagemanget kring den försvunna bearded collien Saffran vet nästan inga gränser. 420 personer har anslutit sig till facebookgruppen ”Hjälp oss hitta Saffran” och ägaren Liz Rundberg får ständigt nya tips. Senast under tisdagen då hon får ett telefonsamtal om en person som sett en ljus hund i ett dike vid väg 112.

– Det är otroligt vad folk engagerar sig. Jag är så tacksam och förvånad, säger Liz Rundberg.

Saffran försvann lördagen den 16 februari. Hon var med Liz väninna i stallet och blev förmodligen skrämd av en slamrande skottkärra och stack.

– Det var en olyckshändelse gjort på ett ögonblick, ingen ska klandras, säger Liz Rundberg.

Sedan dess har hon, hennes familj och allt fler i trakten sökt efter den sandfärgade bearded collien på olika sätt. De har gått till fots, lockat med mat, ställt ut utställningsburar med fällar hemifrån, kört längs med vägarna runt omkring och i fredags och lördags hade de hjälp av en drönare.

– Jag har till och med varit i kontakt med ett medium, man griper ju efter halmstrån, säger Liz Rundberg.

De enda säkra observationerna gjordes strax efter att Saffran hade stuckit. Den första vid Rögledammen bara några minuter efteråt. Dagen efter sågs hon vid Välinge. Det finns också uppgifter om att hon setts vid Allergon.

Saffran har funnits hos Liz Rundberg hela sitt liv.

– Jag födde upp hennes mor, mormor och mormorsmor också, berättar Liz Rundberg.

– Hon är en hund som älskar allt och alla. Men nu är hon nog väldigt rädd och är blockerad och inne i en bubbla, säger hon.

Liz Rundberg tror att Saffran fortfarande är vid liv, att hon finns någonstans i närheten av slottet.

– Men om det är så att någon har kört på henne och av någon anledning inte vill berätta, snälla skicka ett vanligt brev och berätta anonymt, vädjar hon.

– Det är bättre att veta vad som har hänt än den här ovissheten, den är hemsk.