Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Mats Skogkär: Svårt skipa rättvisa för IS brott.

Karavan med IS-kombattanter i Raqqa i Syrien 2014, på den tiden då terrorrörelsens "kalifat" fortfarande expanderade.Bild: Uncredited
Den ökände jihadisten Michael Skråmo från Göteborg ska ha gripits av kurdiska styrkor i norra Syrien.
Nästa goda nyhet är att Norge vill ha honom utlämnad; Skråmo är norsk medborgare.
Att Norge, som lagstiftningsmässigt legat långt före Sverige på området, nu vill ställa honom inför rätta är utmärkt. Därmed finns det goda utsikter för att han också får svara för åtminstone en del av sina gärningar.
Det kan framstå som osannolikt att någon som Skråmo, som varit helt öppen i sitt stöd för Islamiska statens, IS, terrorvälde och i sina försök att värva proselyter till IS, skulle kunna gå fri. Men osvuret är bäst. Åtminstone i en svensk kontext.
Frågan som upptar mångas tankar just nu är vad som ska hända med de hundratals europeiska jihadister, män såväl som kvinnor, som sitter som krigsfångar hos den kurdiska gerillan.
En FN-tribunal, uppbyggd ungefär som krigsförbrytartribunalen för forna Jugoslavien, kan framstå som den bästa och mest tilltalande lösningen.
FN har resurserna, utredningar kan ske på plats. Det ökar chanserna för en rättssäker prövning.
Statsminister Stefan Löfven (S) hoppas få stöd inom EU för tanken på en internationell tribunal, förklarade han på onsdagen.
Men Hans Corell, tidigare rättschef i FN, tror inte på idén.
En resolution om att inrätta en sådan tribunal skulle kräva enighet i FN:s säkerhetsråd, där de fem permanenta medlemmarna har vetorätt.
"Det är knappast troligt att säkerhetsrådet kan enas om en Syrientribunal. Ryssland och Kina har ju flera gånger använt sin vetorätt och stoppat resolutioner om Syrien i säkerhetsrådet", säger Corell till Dagens Nyheter.
Om inte rättsväsendet på nationell nivå förmår eller vill utreda misstankar om folkmord, brott mot mänskligheten eller krigsförbrytelser kan Internationella brottmålsdomstolen, ICC, ta över. Haken är att Syrien och Irak inte erkänt domstolen. I sådana fall krävs – återigen – ett enigt beslut i FN:s säkerhetsråd för att ICC ändå ska kunna träda in. Och utsikterna att nå sådan enighet är – återigen – närmast obefintliga.
Mycket lite talar, åtminstone i nuläget, för att det ska lyckas. Och om inte hänger det på enskilda länder om rättvisa ska skipas.
Sveriges regering vill helst slippa ta ansvar för de svenska jihadister som farit ner till Syrien och Irak för att bli legosoldater för Islamiska staten och bygga upp "kalifatet" – läs mörda, tortera, våldta och förslava. Att föra hem dem kommer inte på tal, det har Löfven slagit fast.
Men problemet försvinner inte för det. Om det inte blir en tribunal, kanske kurderna kan bistå? Men är det rimligt att kurderna, som dragit det tunga militära lasset i kampen mot IS, dessutom pådyvlas ansvar för att ställa tusentals utländska terrorturister inför rätta?
Förmodligen kommer många av de svenska medborgare som sitter fångna att leta sig tillbaka till Sverige om de släpps fria. Det har hundratals av deras gelikar tidigare gjort
Regering och riksdag har de senaste åren hastat fram ny- och skärpt lagstiftning. Men när det gäller möjligheterna att kunna straffa dem som bidragit till IS terrorvälde är det i de flesta fall för sent.
"Om inte IS-terrorister som kan bindas vid brott i Syrien ställs inför rätta, riskerar förtroendet för rättsstaten att undermineras ytterligare och det är en mycket, mycket farlig utveckling", konstaterar Hans Corell.
Problemet är mer omfattande än så. Många som på goda grunder kan misstänkas ha begått grova brott kommer sannolikt aldrig att ens utredas, långt mindre bindas vid några brott. De kommer att gå fria.
Så som det hittills fungerat i Sverige.
Gå till toppen