Lokala nyheter och granskning av makten. Två av journalistikens grundpelare.

Här kommer en tredje: Att ge röst åt dem som saknar röst.

Journalistiken ska vara en arena för dem som annars riskerar att glömmas bort. För dem som drabbas av samhällets orättvisor utan att, på allvar, kunna göra något åt det.

För mig handlar det om grundläggande värderingar som medmänsklighet, värdighet och solidaritet.

”Det har blivit förändringar. Jag säger att journalistiken är en bra uppfinning och att det finns journalister som gräver och rotar i saker och ting.”

Citatet kommer från en av dem som drabbades av det som på Samhall kallades för Utvecklingshjulet, men som de anställda döpt om till ”Knäckehjulet”.

I ett flertal artiklar under förra året berättade vi hur Samhallanställda tvingades flytta runt på olika arbetsplatser – ibland mot läkares rekommendationer – trots att deras kroppar ofta inte orkade med de nya uppgifterna.

I veckan nominerades HD-artiklarna till ett av de finaste priserna som finns inom journalistik i Sverige – Guldspaden. Truls Nilssons, Jessica Ziegerers, Björn Liljas och redaktören Emma Johanssons arbete är verkligen värt allt beröm.

Det här är en typ av journalistik som är mycket krävande. För det första ska du få veta att det finns ett missförhållande. Sedan ska du ta reda på en massa detaljer kring saken. Om det ska vara möjligt krävs att du kontaktar och lyckas upprätta förtroendefulla relationer med människor som drabbats. Det är långt ifrån självklart att orka eller vilja prata med en journalist om orättvisor eller missförhållanden på den egna arbetsplatsen.

De som bestämde sig att berätta för oss visade ett imponerande mod och tack och lov så lönade det sig.

Det mesta pekar på att det lidande som ”Knäckehjulet” orsakade hade blivit ännu värre om vi inte hade uppmärksammat det. Det var först när projektet hamnade i vår blixtbelysning som Samhall medgav sina misstag och la ner hela projektet.

Eller som företagets presschef uttryckte det:

”Den kritik som framkommit via era artiklar och facket har naturligtvis påverkat verksamheten”.

Som chefredaktör blir jag otroligt stolt över en prisnominering. Men det som verkligen räknas är två andra saker. För det första kunde vi ge utrymme i offentligheten åt människor som få lyssnat på tidigare. För det andra visade vi återigen att journalistik kan göra skillnad. På riktigt.