Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Film

Never look away: Skamlöst romantisk konstnärsfilm

”All komplexitet slipas ner till perfekta pusselbitar i en mer än lovligt sentimental helhet.” Malin Krutmeijer ser det tyska Oscarsnominerade dramat som bygger på konstnären Gerhard Richters liv.

Bild: UIP

Never look away

BIO. DRAMA. Tyskland (Werk ohne Autor), 2018. Regi: Florian Henckel von Donnersmarck. Med: Tom Schilling, Paula Beer, Sebastian Koch. Åldersgräns: 15 år Längd: 3.08.

Florian Henckel von Donnersmarck slog igenom med stasidramat ”De andras liv” 2006, och nu rotar han i den tyska historien igen.
Oscarsnominerade ”Never look away” inleds på en utställning med så kallad degenererad konst i Dresden 1937. Dit kommer lille Kurt med sin intagande moster Elisabeth, som älskar den fria, modernistiska konst som visas upp i avskräckande syfte. För Kurt är upplevelsen avgörande.
När Elisabeth diagnosticeras med schizofreni är det en dödsdom. Nazisterna har inlett sitt eutanasiprogram, och Kurts sista minne av henne är hur hon mimar ”titta aldrig bort” genom ambulansens bakruta när hon förs iväg.
Det är intressant att just den frasen (på engelska) har valts som internationell titel för filmen. Originaltiteln är nämligen ”Werk ohne Autor”, verk utan upphovsman, vilket vad tyska konstkritiker ska ha kallat den kände konstnären Gerhard Richters 60-talsverk, eftersom de tycktes sakna subjektivitet. Och det är exakt den idén som Donnersmarck är ute efter att motbevisa.
Den svenska lanseringen tonar ner att filmen bygger på just Gerhard Richters liv, förmodligen för att den 87-årige Richter är milt sagt missnöjd och har brutit kontakten med Donnersmarck.
Richter hade verkligen en psykiskt sjuk moster som mördades av nazisterna, och hela den övergripande berättelsen i filmen stämmer med hans liv. Konstskolan i Dresden, flykten till väst, studier för Joseph Beuys på akademin i Düsseldorf, genombrottet med realistiska målningar utifrån nyhetsbilder och familjefotografier – allt finns med.
I Donnersmarcks händer blir detta en skamlöst romantisk historia, med ohöljt voyeuristisk blick på kvinnofigurerna och massor av pekoralistiskt övertydliga scener. I sin iver att hyperdramatisera Richters liv så att det kärnfullt representerar hela Tysklands tunga historia gör han också Kurts ondskefulle nazist-svärfar direkt ansvarig för mordet på mostern.
Kurt vet inte om detta, men när hans konstnärliga förlösning kommer målar han plötsligt offer och förövare sida vid sida. Hans konst avslöjar sanningen! Den saknar inte alls subjektivitet, utan är en källa till konstnärens djupaste trauman, påstår Donnersmarck. Inte konstigt att Gerhard Richter värjer sig mot en sådan närmast magisk konstsyn.
Sedan är filmen välgjord, de tre timmarna känns inte långa och här finns starka scener. Men all komplexitet slipas ner till perfekta pusselbitar i en mer än lovligt sentimental helhet.
Gå till toppen