Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Må priserna regna över Erik Lundins debut

Det finns en nerv i Erik Lundins musik som är oerhört svår att värja sig mot, skriver Ida Skovmand.

Bild: Abraham Engelmark

Erik Lundin

HIPHOP. Zebrapojken.

Hos rapparen Erik Lundin löper ränderna ner längs ärmarna på Adidas-jackan och vidare genom känslolivet. För honom är det svartvita numera inte bara ett stilval utan också en filosofi.
Det var på en begravning som artisten första gången introducerades för begreppet zebrabarn, då genom en introduktion till Svenska Kyrkans stödgrupper för unga i sorg. De så kallade zebragrupperna, uppkallade efter journalisten Karin Thunberg beskrivning av barns känslor som "randiga", utgår från idén om att sorgen och glädjen, för barn i ögonblick av kris, löper omlott snarare än blandas upp i gråzoner.
Efter en period av många prövningar – för många begravningar – kände Erik Lundin igen sig i beskrivningen. En gång hade han lämnat kyrkan för att direkt gästa Håkan Hellström på scen, ett skifte utan övergång mellan minnesceremoni och sceneufori. Han förstod att han var, eller hade blivit, en zebrapojke.
Insikten om att vissa delar av känslospektret inte nödvändigtvis går att förena, utan ibland måste hanteras parallellt, finns bakom titeln på 36-åringens första fullängdare, ett album som till stor del återbesöker de traumatiska förluster som drabbat honom på senaste tiden. "Zebrapojken" anländer fyra år efter "Suedi", den hyllade debut-ep:n, och på omslaget syns artisten som barn, iklädd en randig tröja.
I första låten ligger musiken och texten som två förskjutna skikt. Rappen inleds a cappella, rak och uppmärksamhetskrävande. Sedan hinner musiken i kapp – synten, rytmen, stråkarna – och tempot i rappen ökas. Låten stegrar mot – ja mot vad då? Mot insikten om att det här kommer att vara något alldeles speciellt.
Det finns en nerv och en storslagenhet i Erik Lundins musik som är väldigt svår att värja sig mot. "Euro", en loj historia om pengar, är för lyssnaren som att flyta runt i en tunna fylld med bas. Den redan släppta singeln, charmpaketet "Andetag", har gästats av Cherrie, ett samarbete som Erik Lundin kommenterat: "Jag vet inte någon som kan hälla honung över en refräng som hon kan".
"Skyline" är ett genomgående lättsamt spår där han tillåter sig att publicera sin sista Instagram-bild innan han stänger av wi-fi för att kunna njuta av sin semesterutsikt. Annars ryms skivans yin och yang-aspekt ofta i en och samma låt. "Nu dom frågar" börjar med framgångsbokslut ("har blivit vän med kontot, nu blir jag gratulerad/ nu blir jag överöst med rader folk vill tatuera"), men övergår snart till allvar ("men sänker styrketårar/ för jag har vänner bakom galler och på kyrkogårdar/ kan allt om minnesstunder, kan allt om rättegångar").
Lundin, självutnämnd förortskorrespondent, har förklarat att han i och med skivans tema behövt bli mer personlig. Mycket går att zebra-separera i hans värld men några låtar in visar det sig att detta inte gäller det politiska från det privata. Mellan raderna om det som drabbat hans närstående (såsom sjukdom, skjutningar och självmord) förs en övertygande tes om att några av dessa händelser går att relatera till större strukturella problem i samhället. Det är med självsäkerhet han behärskar dessa dubbla roller, som språkrör och poet.
Långt innan något debutalbum fanns i sikte belönades han med statyetter. Förutom för bästa hiphop/soul fick han i 2016 en grammis som årets textförfattare. På "Zebrapojken" ger varje ord sken av att ha valts ut noga för att sedan, som om ingen tid fanns att spilla, spottas från läpparna i rappen. Resultatet är låtar som vill bli avlyssnade noga. Texterna innehåller finurligheter såväl som mörker, och det är bara att konstatera att även lyssnaren riskerar att få en randig känsloreaktion: pendla mellan flin och bortblinkade tårar. Ihop med Nisj och Måns Lundbergs (omfamnande ömsom framåtdrivande) produktioner motiveras här ett framtida konfettiregn av priser.
Gå till toppen