Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Familj

Minnesord om Lars Braw

Lars Braw, Malmö, har som tidigare meddelats avlidit i en ålder av 98 år. Hans närmast sörjande är dottern Monica och sonen Christian med familjer.

Kvällsposten fick en otrolig upplageframgång med redaktionschefen Lars Braws ledning under 70-talet, en tid när konkurrenter minskade. På första sidan fanns vinjetten ”Ökar mest i svensk press”.
Framgångarna firades på redaktionen med upplagetårtor nästan varje månad.
I ett av sina veckobrev förklarade Braw sina tankar:
”Vad menas med en bättre tidning? Den största fienden vi har i vårt arbete är slentrian och rutin. Vi skriver, redigerar och tar upp samma ämnen som vi gjort tidigare. En bättre tidning är en tidning som lever, att vi aldrig någonsin gör någonting slentrianmässigt. Tidningen måste varje dag sprudla av entusiasm, av glädje, av engagemang”.
Kvällsposten var en rapp nyhetstidning som inte missade något.
Kriminalnyheter och sport vart stort. Som motvikt till det negativa gjordes en satsning på glada/positiva nyheter. Reportageserier avlöste varandra och gav tyngd. Bilagor gjordes och punktinsatser var många.
Vid sidan om fanns lite lättsamt med kvinnor, gladpatruller, Mr X, tävlingar och lotterier. En del fick kritik, men var uppskattat av läsarna och betydde säkert mycket för upplagan.
Grafiskt bröt KvP mot hur en tidning bör se ut. Det var en frisk blandning av rubrikstilar, versaler, gemena, kursiva och raka. Svarta plattor användes och färger när de senare kom. KvP blev först i Sverige med färgserier.
Spalterna skulle vara smala, texterna korta och med många utgångar, rubriker slagkraftiga och läslockande, samma gällde för mellanrubrikerna i textspalterna.
Sidor och avdelningar bytte plats, allt för att få mera dynamik i tidningen.
I grunden var allt klassiskt tidningsmakeri.
Kombinationen av egna nyheter, lokal förankring, kontakten med läsarna och den grafiska profilen, gjorde att tidningen stack ut, den var inte lik någon annan.
Mest uppmärksammat av Braws projekt blev den så kallade ”kulturrevolutionen”, vilket upprörde etablerade skribenter.
Recensioner av böcker, musik, konst och film lades ut på initierade personer som skrev kort och materialet placerades på olika platser i tidningen. Syftet var att locka ”vanliga” läsare att ta del av sånt som de annars såg som tung läsning. Den ordinarie kultursidan fanns dock kvar.
Braws veckobrev fanns i medarbetarnas fack varje tisdag. ”Vi måste ständigt, ständigt, ständigt komma med nya idéer”, inspirerade han.
En fras han skrev fick flera efterföljande ledningar äta upp: ”Det finns ingen lågkonjunktur för en bra tidning”.
Hans många idéer kunde skapa en del duster med redaktionen och nog även med styrelsen. Ett år gjorde han en budget som byggde på att tidningen skulle öka 7 000 exemplar i upplaga.
”Gick det i fjor ska det gå i år också!”, var Braws motivering.
Med en stark huvudredaktion och egna redaktörer i de största sydsvenska städerna, som dagligen var aktiva, blev södra Sverige ett ”Kvällspostenland”.
När Expressen gjorde en satsning i Malmö ilsknade Braw till. Han hade en djärv idé på att slå tillbaka: Kvällsposten skulle ge ut en lunchupplaga i Stockholm som skulle kosta 1 kr.
Det blev dock inte genomfört.
Sedan 1998 är Expressen ägare av Kvällsposten och tidningen är en mindre lokal sydlig edition.
Sett till vad som hänt sedan Braw lämnade KvP 1979 kan det sägas att han är den ende redaktionsledare tidningen haft.
Som skicklig tidningsmakare måste Lars Braw räknas in som en av de stora.
BJÖRN BJÖRNSKÄR
– medarbetare i Kvällsposten i många år
Gå till toppen